Löparblogg

Hej då bloggen!

25 Mars

Det är inte alltid tiden räcker till. Och det är därför jag inte uppdaterat den här bloggen så flitigt den senaste tiden. En gång varannan vecka är inte tillräckligt bra. Det blir liksom inte någon bra blogg. Och hur jag än försöker och bestämmer mig för att "nu ska jag ta tag i det här och bli bättre" så slutar det med att veckorna går och jag har dåligt samvete för att jag inte skriver mer. Med andra ord blir det här mitt sista inlägg. Så håll i er nu - det blir kort men intensivt.

De senaste veckorna har gett mig både med- och motgångar. Jag har sprungit, fått ont i höften, gått långa promenader, dragit ner på tempot, tränat styrka, gjort min rehab, och försökt springa igen. Och hela tiden går det upp och ner - jag slits mellan hopp och förtvivlan. Förhoppningsvis avtar det där med tiden och det blir ett jämnare flöde. Det gör ont när jag sprungit ett tag, lite efteråt och lite mer dagen efter. Sedan försvinner det. Så det är ju i alla fall bra. 

Och jag tror att det går åt rätt håll, men det kommer nog att ta längre tid än jag hade väntat mig.

Så med det sagt hoppas jag att vi ses i löpspåret i framtiden. Njut så länge det inte gör ont. Springa är något av det bästa som finns och kan man springa ska man vara rädd om den förmågan. Så lycka till!

P.S. Jag kommer fortfarande att finnas på min Facebooksida Jennys joggblogg, om ni skulle vilja fortsätta att följa mig - fast mer kortfattat.

Jenny Johansson Träning Kommentera (0 st)

Årets bästa runda - såklart!

29 Februari

Vem kan motstå en runda en sådan här dag? Ja, nu går det allt bra att vara kaxig, nu när jag faktiskt får springa - även om det fortfarande handlar om väldigt korta rundor. För några månader sedan var det annat ljud i källan.

Och med det sagt så förstår ni ju att lördagens runda på drygt tre kilometer var de bästa tre kilometrarna på mycket länge.

 

Solen sken från en klarblå himmel, möjligtvis någon minusgrad men solens strålar värmde gott. Jag hade musik i öronen och det gick bra, jag hade inte ont. Ja, kanske lite i knät i slutet av rundan, men det får väl alla nybörjare?

Med andra ord, världens bästa förutsättningar. Tråkigt bara att jag glömde min kondition 12 månader tillbaka i tiden. Herregud, jag är ju totalt ur form. Trots att jag förmodligen har ett adrenalinpåslag som saknar motstycke, var det riktigt jobbigt. Ni vet så där jobbigt att man blir glad när man inser att skosnöret har gått upp så man tvingas stanna för att knyta det eller att man plötsligt kommer på att det är dags för en selfie. Jag har ingen aning om vilket tempo jag håller, borde ligga någonstans mellan 05:30 och 06:00, men jag kanske springer saktare. Det spelar ju ingen roll, men trött blir jag.

Men det är bara bagateller, jag är så oerhört glad över att få springa igen. Totalt tror jag att jag joggade drygt tre kilometer, kanske 3,5. Jag sprang i tio minuter, gick i två och sprang sedan ytterligare tio minuter. Om allt går bra får jag öka till 20 minuter efter att jag kört 2x10 två gånger till. Så håll tummarna!

Och ska jag springa måste jag även träna styrka. Det har sjukgymnast Johan sagt och det hade jag kanske till och med kunnat klura ut själv. Ni kommer väl ihåg att körde ett Styrka/stabilitetspass på Active förra fredagen? I måndags bar det av igen och samma sak i morse.

  

Morgonens pass var ganska jobbigt, Mathias körde med oss ordentligt. Men så ska det vara! Tyvärr kunde jag inte gå i fredags för då var jag hos sjukgymnast Johan. Och vad sa han då? Jo, han var nöjd med mina resultat, och nu är det bara att kämpa på och öka. Jag fick lite nya övningar för att stretcha ut baksidan av mina lår som är lite spända. Men annars går det åt rätt håll.

Så några slutord till sist - prioritera träningen, kämpa på och var nöjd med det du gör. Så ska jag också försöka att vara det!

 

Jenny Johansson Träning Kommentera (0 st)

Skärpning!

20 Februari

Det gick ju så himla bra. Jag hade självdiciplin och kämpade på. Det blev bättre och bättre och jag fylldes av hopp. Så kom det ett bakslag. 2 kortisonsprutor och jag borde ha återgått till min plan. Men så blev det inte. Jag har slarvat ... och slarvat igen. Nu är det dags för skärpning och fokus. Eller som en av mina nya arbetskollegor sa till mig på jobbet: "Det är ju bara upp till dig". Så sant, så sant - det är helt upp till mig och i veckan som gick tog jag upp det med Andreas. Han höll såklart med och nu har jag en plan.

1. Rutiner. Det är det enda som funkar när man har ett liv som fylls av jobb, barn och andra saker som pockar på uppmärksamhet. Jag och Andreas har nu bestämt att vi återgår till våra bestämda träningsdagar, vilket betyder att jag tränar på måndag, onsdag och lördag. Andreas tar alla andra dagar - utom fredag, då är det mys. Det låter tråkigt med scheman och rutiner, men det är det enda som funkar och ett bra tips för alla er som känner att ni inte har tid för träningen. Gör ett schema som alla i familjen är med på. Då är det lättare att "ta sin tid" och få förståelser för det.

2. Självdiciplin. Ja, så är det. För att komma in i träningen igen är det bara självdiciplin som gäller. Och så måste man har bestämt sig. Det finns inte plats för några tveksamheter. Kraften i oss som styr vår lata sida är så stark och tar varje tillfälle att trycka ner sportiga initiativ. Med andra ord - det man har bestämt gäller - vare sig regn, blåst, sol eller snöstorm. Och är det så illa att det verkligen inte går, då kan man alltid göra något inomhus - hemma eller på gymmet.

3. Prioritera. Jag har en förmåga att prioritera mitt jobb - det är som en drog för mig. Jag älskar mitt jobb, och det är ju jättebra, men det äter liksom upp mig. I min plan ingår att göra saker med måtta. Jobbet är viktigt, men jag måste lära mig att koppla bort det lite då och då till förmån för andra saker - som träning.

4. Använd morgonen och lunchen. Det här har blivit min absoluta favorit de senaste åren. Det är nästan som om jag lurar mig själv. Kör jag ett morgon- eller lunchpass på Active är jag ju redan klar när jag kommer hem och då känns det som en bonus. Plötsligt har man tid till något annat, som att vara med barnen eller att gå en promenad med Saga. 

Ja, så får det bli. Där har ni hela upplägget. Enligt sjukgymnasten är jag ju redo för att köra på ordentligt nu, vilket naturligtvis innebär att jag ska öka succesivt och LYSSNA på kroppens signaler. Så del två i min plan är att planera VAD jag ska träna. Jag skulle vilja testa att köra några spinningpass som alternativ träning till löpningen. Kombinerat med rehab, styrkapass och upptrappning (sakta) av löpningen har jag nog en bra blandning. 

Så hur har det gått under de två senaste veckorna. Lite blandat, kan man säga. Jag har gjort några rehabpass, men tyvärr inte sprungit något. Förra helgen var jag och Lily i Stockholm och under veckan som gått har det varit fullt upp. Det var också då jag bestämde mig för att ta tag i situationen. Så på fredag morgon bar det av till Active för ett SS-pass. Och när man väl är där är det så självklart. Varför är det så svårt att prioritera träningen? 

Jag tycker bäst om morgonpassen så nu satsar jag på måndag eller fredag morgon - eller kanske både och. Vi får se. På fredag ska jag tillbaka till sjukgymnast Johan så vi får se vad han säger. Jag blir fortfarande lite stel i mitt högra ben, på baksidan, så fort jag anstränger det benet. Men han har säkert någon bra lösning på det. 

Vet ni förrestesten hur man kommer åt problem med Ischiasnerven? När jag träffade Johan senaste gången och berättade om min nervsmärta ner i baksida lår sa han: "Det låter inte som om att det kommer från höften, det låter som klassisk Ischiassmärta". Han visade mig två övningar jag skulle göra och det har funkat superbra. 

Ligg så här några sekunder, typ fem, och lägg dig sedan ner på golvet igen. Gå upp i samma position och håll i fem sekunder och ner igen. Upprepa tio gånger och du kan göra det ett par gånger om dagen. Det viktigaste är inte att komma så högt upp som möjligt utan att gå så högt upp man kan och samtidigt slappna av i rygg och rumpa. 

Den andra övningen har jag ingen bild på, men man ligger på rygg, raklång och drar upp ett ben, helt rakt, mot taket. Hjälp till med händerna för att dra benet mot magen, men se till att det fortfarande är rakt. När jag säger magen menar jag att det är dit man ska sträva, det är såklart helt ok om man inte ens får upp benet rakt mot taket. I början börjar benet att skaka för att det är så ovant vid rörelsen, men det blir bättre. 

Sådär ja, det var allt för idag. Lite tips på hur man ska komma igång och hur man ska bekämpa Ischias-smärta. Ge er ut i snöslasket nu och spring. Visst känns det lockande?

Jenny Johansson Träning Kommentera (0 st)

Två rundor senare

09 Februari

Visst ser de goda ut? Jag har varit sugen på en riktigt god semla hela dagen, så när jag kom hem slängde jag ihop en deg - gluten- och laktosfri såklart! Gud, så goda de var. Av alla bakverk så hör nog semlor till mina absoluta favoriter. Jag kan längta efter en semla när som helst och när jag var gravid med Saga åt jag semlor som en tok. Tur att det finns recept på glutenfira, annars hade jag nog blivit knäpp.

Ok, det där var ett sidospår, tillbaka till träningsbloggen. Här ser ni min nya löparkompis - Lily. Hon är snabb och framför allt entusiastisk. Hon vill verkligen följa med mig ut och springa och det är kul att se när hon susar fram. Som ni förstår har jag varit ute och sprungit igen. Jag har nu klarat av mina 3 gånger som jag skulle springa 5 minuter x 2. Det har gått bra, jag har inte fått ont. I alla fall inte första och andra gången. Tredje gången kändes det lite i benet dagen efter, men då hade jag även varit på ett pass på Active, så det kanske blev lite mycket. Men idag, dagen efter, känns det bra igen. Så håll tummarna. 

Ursäkta kvaliteten på bilderna, men det blir inte mycket bättre än så här med mobilkamera i mörkret. Vi är i alla fall glada när vi far fram på gatorna i Skoftebyn. 

Och i söndags var det dags igen. Efter en helg i Borås med mycket god mat och lite träning kände jag att det perfekta tillfället att springa mina sista 2x5 minuter infann sig när vi kom hem. Lily ville följa med så vi bytte om till löparkläder - det är viktigt att känna sig sportig - och gav oss iväg. Men vi kom inte så långt. Efter ett halvt varv runt kvarteret var Lily trött på regnet och blåsten så hon gav upp. Jag sprang hem med henne och fortsatte själv med musik i mina öron.

Och då mindes jag. Den underbara endorfinkicken man får av att springa med bra musik i öronen. Det härliga med att drömma sig bort och bara låta kroppen flyta fram. Jag blev inte ens trött. Kanske inte så konstigt efter totalt tio minuters löpning. Men ni ser ju endorfinerna spruta ur mina ögon...

Hur går det då med rehaben? Löpning i all ära, men jag glömmer väl inte min rehab. Nej då, jag får allt till ett pass lite då och då, även om jag kunde varit flitigare. Här genomför jag mitt yogapass som jag också försöker klämma in emellanåt. Det känns bra med yoga - blir väldigt lätt stel har jag märkt.

Och så här såg måndag morgon ut. Jag planerade ordentligt kvällen innan, packade väskan, strök arbetskläder och tog fram träningskläderna. Klockan 06.50 var jag på plats på Active och 07.00 körde vi igång med uppvärmningen. Lika underbart som vanligt. Som ni ser gjorde vi krabbgång, och enbensknäböj med kabeldrag - den övningen kändes i dubbel bemärkelse. Jag tror att det var den som gjorde att jag fick lite ont i benet senare under dagen. Den gav mig dessutom härlig träningsvärk när jag vaknade i morse. Det var nog flera år sedan jag hade träningsvärk i min högra skinka, så det var efterlängtat.

I morgon är det dags att öka löpningen till 10x2 minuter med 2 minuters gång mellan löpsektionerna. Jag vill så otroligt mycket att det ska funka och att min kropp ska hålla. Önska mig lycka till så återkommer jag snart med en rapport om hur det gick. God natt!

Jenny Johansson Träning Kommentera (0 st)

Tillbaka

31 Januari

En bild säger mer än tusen ord, eller hur? Tio månader sedan sist och även om det var kort - så var det helt underbart. Jag har ingen kondition, det högg till i ljumsken några gånger, men jag gjorde det. Och det var helt underbart! Vilken endorfinkick!

Men vi backar bandet någon vecka. Ni kommer väl ihåg att jag skulle till Rom på konferens och att jag varnade för att jag skulle lysa med min frånvaro här på bloggen under den tiden. Och det blev nästan en hel vecka till. Rom var kul, såklart, men också mycket jobb. Under tre dagar gick jag inte utanför hotellet en enda gång så jag kunde lika gärna på en åker i Skövde. Synd, på en sådan fin stad - Rom alltså. Skulle vilja ha sett mer, men nu blev det som det blev. Tur att jag hade så roliga arbetskamrater i alla fall. Vi hade riktigt roligt. 

Väl hemma var det dags för att avsluta ett annat kapitel i mitt liv - nämligen Mölnlycke Health Care. Jag har inte varit där speciellt länge, men i fredags gjorde jag min sista dag. Ledsamt, men jag är också spänd av förväntan på mitt nya jobb. I morgon traskar jag iväg till Profil Kommunikation och det ska bli härligt att slippa pendla. Men det gjorde också att förra veckan fylldes ganska bra med jobb för att jag skulle hinna med att avsluta allt. Så med huvudet i den stora skämskudden erkänner jag motvilligt att det har gått åt fanders med min rehab. De sista två-tre veckorna har varit riktigt usla. Så är det - men ingen idé att gräma sig, bättre att skärpa sig. Så trots att jag var på IFK-kliniken redan i måndags och fick besked om att jag fick börja springa, var det först idag som jag kom ut på min premiärtur. Nu undrar ni såklart varför jag inte sprang igår. Jo, om sanningen ska fram var jag på en rejäl skiva i fredags kväll med Mölnlycke. Mitt läge i går var mer horisontellt än vertikalt. Ingen bra dag, men det var det värt. 

Så idag bar var det helt enkelt dags. Jag har fått ett löparprogram av min nya sjukgymnast, som också heter Johan. Den andra Johan gick ju på pappaledighet vid jul. Jag får springa tre gånger i veckan. Första veckan ska jag springa fem minuter, gå två, springa fem och gå två. Sen är det slut! Vecka två ökar vi löpsekvensen till 10 minuter och vecka tre får jag springa 20 minuter i streck. Funkar det så kan jag sedan öka successivt. Så håll tummarna för att det går bra. 

Jag fick också några nya övningar, eller rättare sagt en ny övning och ett nytt gummiband.

Det ser ganska litet ut på den här bilden men jag skulle tippa på att det är 30 centimeter i diameter. Man sätter det till exempel runt knäna när man gör en övning och får extra motstånd. Ganska smart faktiskt. Jag gör även krabbgång med böjda ben och gummibandet runt smalbenen. 

När jag väl var färdig med min premiärtur och mitt rehabprogram, kände jag mig så positiv att jag drog fram juicepressen. Ja, det var en sanning med modifikation - jag kände väl också att kroppen har tagit lite stryk efter Rom-resan och fredagens festligheter, att det var dags för en liten rensning. Jag pressade:

  • 4 morötter
  • 1 selleristjälk
  • 1 apelsin

Och då blev det såhär:

Det låter ganska illa, jag vet, men det är inte så tokigt. Saga trodde hon skulle kräkas, men jag tycker att det är ganska gott faktiskt. Jag vet, lite pretto, men det känns bra efteråt. 

Hur går det då med min utmaning - handstand, tror jag att det kallas. Ni kommer ihåg att jag skulle stå på armarna och ha ett ben framåt och ett bakåt. Jo, jag kan meddela att jag har tränat. Jag och Saga började i snön.

Det är jag som är den svarta klumpen i förgrunden. 

Sen provade jag inomhus mot en vägg. Tänkte att jag behöver träna på att stå på armarna först, innan jag börjar träna balansen.

Ser bättre ut, eller hur? Nu ska jag bara lyckas hålla balansen utan att luta mig mot väggen. Jag fortsätter att öva och återkommer med hur det går. 

Ja, och där tar det slut för idag. På tisdag hoppas jag kunna ta mig en tur igen. Johan säger att jag måste känna efter och gör det ont, måste jag dra ner på tiden jag springer. Men förhoppningsvis behöver jag inte det. Tänkte även försöka få till ett pass på Active den här veckan - rehab kan bli så förbaskat tråkigt när man står där själv i källaren och kämpar. 

Så ger er ut, alla ni som kan, njut av ljuset som kommer nu och den friska luften. God natt!

Jenny Johansson Kommentera (2 st)