Aktiverade muskler!

03 Mars

Vet ni, i dag vaknade jag och kände något jag inte känt på flera år. Jag trodde inte det var sant, men visst, jag hade träningvärk i rumpan. Vilken känsla, äntlingen. Efter flera år av träda och pyspunka, har den vaknat till liv igen och aktiverats. Mathias hade alltså rätt. När jag berättade för honom att jag sliter och sliter med mina rehabövningar men ingenting händer med rumpan, så sa han bara att jag skulle ha tålamod och fortsätta med samma övningar. "Det kan ta lång tid", sa han klokt. 

Och tänk så rätt han hade. Nu har jag gått hela dagen och spänt rumpan för att känna träningvärken, haha, visst låter det knäppt?

Det kanske också betyder att jag går åt rätt håll, att min rehab börjar ge resultat. Jag vill ju hoppas att det är så. I alla fall har jag slitit ont på crosstrainern. Som jag berättade i lördags var frustrationen över att inte få springa enorm och för att råda bot på mitt stora energiöverskott åkte jag till Motionspalatset för att köra lite på crosstrainern. Och så här såg det ut där jag stod.

Det är ju rena tortyren att behöva stå här och titta på en hel rad tomma löpband som bara skriker att jag ska komma bort och springa. Men ack nej, inte än. Snart är jag tillbaka. I stället gav jag mig på crosstrainern för första gången på många år. Jag hade faktiskt inte en aning om vad jag skulle göra så jag sökte lite på Runners Worlds webbplats och hittade tips på bra pass. Jag kände att jag ville ersätta ett långpass så jag ställde in belastningen på 10 (av totalt 25) och började kämpa på. Det var lite tungt för benen i början, men det lättade snart. Så där stod jag och trampade - i en timma. Jag blev svettig och det kändes som om jag gjorde av med lite energi, men - vill jag poängtera - det är inte som att springa. Men, i brist på bröd tar man limpa.

Jag åkte hem och gjorde mina rehabövningar och sedan kände jag mig lite bättre. Man blir glad och nöjd av att träna, det är en sak som är säker.

Måndag morgon var det dags för styrka, stabilitet och smidighet igen på Active. Mathias var på ett strålande humör och det smittade snart av sig på oss trötta deltagare. Efter tio minuters uppvärmning var vi med på noterna och satte igång cirkelträningen. Och vet ni, precis innan, fick jag ännu ett kvitto på att styrketräningen har gett resultat. Jag är normalt sett otroligt svag i armarna och riktigt kass på armhävningar. Så när det var dags att göra fem stycken var jag beredd på att gå ner på knäna och börja pressa. Men nej då, det blev inga knän. Jag gjorde lätt fem armhävningar med fötterna i! Ha, där ser man.

Mer rehab på kvällen och veckan fick en rivstart. Det känns bättre nu. Jag känner mig starkare i kroppen och just nu gör det inte så ont i bakbenet och rumpan. Men jag vågar inte hoppas, jag har varit med om en hel del bakslag den senaste tiden.

Ett steg i taget - så ut och spring med er i det fina vårvädret, det hade jag gjort!

Jenny Johansson 0 st

Kommentarer

Lämna en kommentar