Alliansloppet nästa!

15 Juli

Jag har inte varit helt ärlig mot er. Jag har skrivit om min träning men jag har uteslutit en väsentlig del. För trots att mitt mål med löpningen just nu är Lidingöloppet i slutet av september, har jag, en för mig, mycket större utmaning att ta mig an i augusti. Då ska jag nämligen delta i Alliansloppet. 

Hur gick nu det här till då? Hur tänkte jag? Ja, det är inte alltid lätt att förklara vad som händer i mitt huvud. Men kort sagt fick jag en förfrågan om jag ville ställa upp och delta och inom loppet av några minuter hörde jag mig själv säga: "Ja!". Jag la säkert till något i stil med "vad roligt med en ny utmaning". Hm, är inte så säker på att mina utmaningar uppskattas av alla andra runt omkring mig. Andreas bara småskrattade lite och sa: "ja, jag är inte förvånad". Sedan dess har han i och för sig fått sig en hel del goda skratt när jag försökt att ta mig fram på två skidor som rullar framåt i en väldig hastighet, men som tur är, aldrig rullar bakåt. 

Ja, ni ser ju hur det ser ut. Inte speciellt stadigt, men det går framåt. 

Så tillbaka till frågan: hur tänkte jag? Jo, jag tänkte så här: Jag har sprungit på i samma spår under en längre tid nu och jag älskar det. De olika utmaningarna för mig består i att springa långt eller snabbt. Jag anmäler mig till olika lopp och så blir jag glad eller besviken över hur det går. Och det är roligt. Men då och då kommer jag är svackor, som alla motionärer gör. Och ibland drabbas man av skador. Då är det bra att kunna ta till något annat. Jag gillar ju, som bekant, inte orden "alternativ träning", jag vill ju springa, men det kanske är inte är så dumt att låta kroppen få använda andra muskler ibland.

Och någon gång i framtiden vill jag göra en klassiker. Det kanske inte passar mig just nu, men inom några år. Och då måste jag träna på skidåkningen. Jag är kass på den biten. Inte för att jag är speciellt mycket bättre på att cykla eller simma, men de momenten är i alla fall hanterbara. Så när jag fick förfrågan om att ställa upp i Alliansloppet kändes det som en knuff i ryggen. En knuff i rätt riktning - att helt enkelt utmana mig själv på ett nytt område.

Men samtidigt som det är spännande är rädslan för att göra mig själv till åtlöje något större just nu. Jag har tränat, visst har jag det, men eftersom jag har börjat från grunden, har det mest handlat om att hålla balansen, ta mig framåt och lära mig att bromsa i nedförsbackar. Jag är i alla fall tacksam för att jag har bra kondition, men jag behöver träna mer på tekniken för att få upp farten. Jaja, det värsta som kan hända är att jag sliter som ett djur uppför Landbergsliden (som tur är kan i alla fall inte skidorna åka bakåt), trillar i backen ner mot Ängens gård (och på 20 ställen till) och tar mig i mål allra sist. Men jag överlever.

 

Hjälm måste man ha när man rullar.

 

Det finns inte så många backar i Glommen så jag får träna backintervaller i den enda som finns. Häromdagen trillade jag på rumpan så det small om det och just då lyckades ett par, en barnfamilj och en löpare dyka upp från ingenstans. Löparen frågade om jag tänkte åka Vasaloppet, barnfamiljens far konstaterade att det där med sport var bara farligt och paret tittade lite skeptiskt på min uppsyn, innan de skrattade lite förlösande. Jaja, alltid roar det någon.

Så teknik och styrka är det som gäller nu, och sedan måste jag träna till Lidinglöppet parallellt. Så min plan ser ut på följande vis:

Fyra pass i veckan fördelat på:

  • Ett distanspass löpning 10-12 km
  • Ett långpass löpning 22 till 30 km med två-kilometers ökning varje vecka.
  • Ett rullskidorspass distans
  • Ett rullskidorspass backe + styrka

Men det kommer att behövas en del teknikträning och just nu är jag på jakt efter någon som kan ge mig en lektion eller två. Tips på bra rullskidlärare mottages tacksamt.

 

Ikväll blir det dock löpning. Jag och Andreas kör ett distanspass på en timma, alltså 10-12 kilometer och sedan blir det två dagars vila innan Kraftprovet på fredag. Ja, vi tänkte springa det loppet. Två år sedan sist så det ska bli riktigt kul. 

Ha det gott så länge och släng er in i nya utmaningar, det värsta som kan hända är att ni gör bort er. Och vad gör det?

 

 

 

Jenny Johansson Träning 0 st

Kommentarer

Lämna en kommentar