Äntligen lite sol… och regn

26 Augusti

Har ni sett, något stort gult som lyser på himlen. Välkommen tillbaka solen! Man blir ju på så gott humör.

Och jag mår ganska bra igen, här är dunderkuren:

Lite ingefära i en kopp te gör susen. Jag vet inte riktigt vad det var med mig, men ingen idé att rota i det, nu har jag fått tillbaka energin. Så i går kväll åkte springskorna på och jag gav mig ut i den friska luften. Just då var det ganska klart på himlen, men jag kom inte längre än till Spikön förrän det öste ner. Det såg ganska konstigt ut eftersom det var nästan helt blått runt omkring mig men precis ovanför mitt huvud hade ett svart moln parkerat sig. Och det hade verkligen bestämt sig för att stanna där. Jag ställde mig under ett träd och där blev jag stående en ganska lång stund.

Här stod jag och blickade bort mot järnvägsbron och regnet öste ner. Till slut lättade det och jag sprang över den lilla bron, men då satte det igång igen och jag fick ta skydd under ett nytt träd. Ja, jag svor rätt mycket där under trädet - kan det aldrig sluta regna!

Men till slut gjorde det det och jag sprang vidare. Nu blev det plötsligt varmt och skönt och friskt i luften. Steget kändes lätt och jag kutade på. Planen låg på 23 kilometer så jag försökte hålla 5:30-tempo och det gick bra. Jag sprang förbi Överby, ut mot Onsjö och vidare bort mot Brinkebergs sluss. Några hundra meter innan jag kom fram visade klockan på 11,5 kilometer - dags att vända. 

Jag stannade och drack vatten och åt lite Risentakaka med semsamfrön. Och kan ni tänka er, stegen kändes fortfarande lätta och solen sken. Helt underbart!

Det var så vackert ute. Med solen i ögonen sprang jag längs vägen mellan Brinkebergs sluss och Onsjö golfbana. Fälten är gula och fina och himlen var blå. Det här är ögonblick som lätt fastnar på näthinnan men tyvärr inte gör sig lika bra på bild. 

Jag fortsatte färden tillbaka till Överby, där det blev lite mer vatten och risentakaka. Och tänk, det gjorde inte ont någonstans. Inte förrän jag hade passerat 21 kilometer, längs kanalen i Trollhättan, började det kännas i benen. Men då var det ju bara två kilometer kvar. En runda att minnas - totalt 23 kilometer i 5:40-tempo. Jag måste fortsätta att öka några veckor till innan Lidingö, men igår fick jag i alla fall hopp om att det kommer att funka. Och då blir man glad. 

Nu kommer vi förhoppningsvis få njuta av sol och värme några dagar så mitt tips är - spring! Passa på innan höstregnet kommer!

Jenny Johansson Träning 0 st

Kommentarer

Lämna en kommentar