Att trotsa en enveten hosta

16 November

Vad är det för jobbig hosta som många går runt med just nu – och nu även jag. Supersuspekt! Jag mår hur bra som helst på dagarna, möjligtvis något snuvigare än jag brukar vara men annars inga andra förkylningssympton. Men på natten kommer det. Jag hostar som en tok - när jag sover. Ja, alltså, jag vaknar ju av att jag hostar och Andreas har inte sovit på flera nätter...

Så vad gör man då med löpningen? Är det ok att springa? Jag vet faktiskt inte. För normalt sett brukar man ju känna sig hängig eller hostan brukar komma i slutet av en förkylning så man vet ju att man inte är riktigt ok. Jag började i alla fall med att besluta mig för att inte springa. Men med det beslutet kom krypet i kroppen. Så Saga och jag har gått promenader.

Saga har definitivt tittat på för mycket bloggar och youtube-klipp. Eller är det jag som behöver träna in en mer ungdomlig selfie-pose?

Och som ett brev på posten damp den här ner i brevlådan:

Härligt att i alla fall kunna läsa om löpning. Stark och snabb 2015, ja, varför inte?

Men det här håller inte, tänkte jag. Jag känner mig ju bra, egentligen. Det fanns helt enkelt inget annat att göra än att fråga Maria Stjernqvist på Active. Måste jag verkligen hålla mig från löpningen?

– Den här frågan är svår. Det som styr om man kan träna eller inte är ditt allmäntillstånd. Det vill säga om du känner dig påverkad i vardagen med exempelvis ökar andfåddhet, ökad puls, trötthet med mera. Det är signaler man bör lyssna på. Så lyssna..., sa Maria.

Jaha, lyssna. Jag är ju inte påverkad i min vardag, ingen ökad andfåddhet, ingen ökad puls eller trötthet. Jag lyssnar... och springer, med andra ord.

– Testa med en kort runda först, inte två mil, Jenny, förmande min kollega Camilla.

– Och kort är typ 5 kilometer, la hon till.

Ok, 5 kilometer får det bli, typ! Så igår eftermiddag efter vi hade letat runt hela stan efter något ställe som säljer busskort till Saga, slängde jag på mig mina löparkläder och gav mig av. Det var lite rått ute och blåsigt, men jag hade tagit på mig bra kläder: tights, långärmad tröja och en vindjacka. Med andra ord kändes det bra. Lite blandmusk i öronen och jag sprang ner till slussarna – en runda runt kanalen skulle väl vara lagom?

Och det gick som en dans. Inga konstigheter. Jag sprang på och kände inte av någon hosta eller andfåddhet. Jag hostade inte en enda gång, faktiskt. Totalt sprang jag 7 kilometer och i 5:20-tempo och det kändes gött.

Mina gamla Adidas Boston kom ur garderoben igen – de är faktiskt inte så tokiga. Lätta men ändå inte för lätta.

Jag ska väl villigt erkänna att jag hostade en del i natt, kanske till och med lite mer än natten innan, men om jag tar det lite lugnt nu så ska det säkert gå bra. I morgon satsar jag på ett Styrka-, smidighet- och stabilitetspass på Active, så får vi se hur det går. Vi ses kanske där. 

Jenny Johansson 0 st

Kommentarer

Lämna en kommentar