Backar, skog, terräng, kräksbacke och totalt 57 kilometer

01 September

Nu känner jag mig allt lite trött i kroppen. Jag får mjölksyra bara av att gå upp för trappan inne i huset. Men så har jag sprungit en hel del den senaste veckan. Närmare bestämt 57 kilometer. Jag tror det är något slags personligt rekord för mig. Jag brukar ligga mellan 2 och 3 mil och när jag börjar närma mig något längre lopp kommer jag upp i 4-5 mil. Men 57 kilometer - nej, där uppe har jag nog inte varit förut. Men det finns en anledning. Jag fick ju aldrig till något långpass förra helgen för att jag kände mig lite krasslig. I stället sprang jag mina 23 kilometer på måndag kväll. Eftersom jag dessutom sprang mitt långpass nu i helgen så blev det två långpass samma vecka. Ha, så kan man trolla med veckototalen.

Men vi tar det från början, det har ju blivit lite si och så med bloggningen den här veckan. Min ursäkt är träning, extremt mycket jobb och sjuka barn. En kombination som inte är lätt att få ihop - men det går.

Efter långpasset i måndagskväll vilade jag benen på tisdag och gav mig ut igen på onsdag. Då var det dags för backintervaller. Något jag dragit mig för den senaste tiden eftersom jag är så rackarns dålig på uppförsbackar. Men nu finns det ingen återvändo - de måste genomföras. Så jag hade spetsat in mig på backen mellan Olidan Kraftstation och Insikten. Ni vet den där långa backen som dessutom svänger och lutar ganska kraftigt uppåt. Här springer Andreas och några andra killar varje onsdag kväll men eftersom deras träning inte har satt igång än efter sommaren tänkte jag att det var fritt fram att ta för mig i backen. 

Uppvärmningen dit blev lite längre än jag hade planerat. När jag kom till slussarna insåg jag nämligen att det var veteranbilsträff igen och jag var inte på humör att kryssa mellan alla besökare så jag sprang på Skoftebysidan av kanalen in till stan i stället. När jag väl kom fram till backen hade jag sprungit 4,5 kilometer som uppvärmning. Inte illa.

Ja, här är den - backen. Jag stod där och tittade på den och funderade och samtidigt dök en gammal bekantskap från min uppväxt i Strömslund upp, så jag kunde förhala backträningsdebuten ytterligare några minuter. Vi pratade naturligtvis om löpning och hon skulle springa tjejmilen - lycka till!

Nej, det var bara att bita i det sura äpplet. Jag hade gjort lite research innan och lärt mig att man ska välja en backe som tar ungefär 45 sekunder att springa uppför. Sedan ska man springa den ungefär 6 gånger i alla fall första gången – sen kan man öka antalet – och sedan jogga nerför. Ja, så det gjorde jag. 45 sekunder tog mig upp till svängen i backen, alltså inte ända upp och jag tyckte att det gick ok. Jag sprang upp och ner och upp och ner och när jag skulle ge mig på den sista intervallen tänkte jag att nu springer jag ända upp. Och herregud, vad mycket jobbigare det blev. 45 sekunder var nog inte tillräckligt långt för mig. När jag sprang ända upp tog det en minut och det är nog så det ska kännas - lite mer kräkvarning. Så där fick jag lärt mig det!

När jag väl var klar sprang jag hemåt igen och väl hemma i Sköfta visade klockan på 9,2 kilometer. Bra längd och bra pass med backintervaller.

Nästa runda blev inte av förrän lördag. Då var det dags för långpass igen och jag hade tur – jag fick med mig grannen Harri igen. Det är så himla tråkigt att springa själv när man springer så långt. Musiken blir efter ett tag ett enda brus i öronen så lite mänsklig kontakt är inte fel. Jag vet inte om Harri tycker likadant, han kanske mest tycker att jag tjatar...

I alla fall så laddade jag med en lyxfrukost på lördag morgon.

Så här ska en riktigt god lördagsfrukost se ut och den ska intagas under lång tid tillsammans med ttela. Ja, det kan inte bli bättre. 

Jag gick mest hela dagen och strosade runt i huset och efter lunch tog jag och Saga en promenad på 4 kilometer runt Kärlekens stig och Träbrostigen. Kanske inte bästa uppladdningen för ett långpass, men jag tycker att Saga behöver komma ut i naturen ibland. 

När vi kom hem bytte jag om snabbt och jag och Harri gav oss iväg. Det var uppehåll, friskt i luften och härlig temperatur för att springa. Vi sprang bort till Slätthult och tanken var att köra 2x7,5 och 1x5 kilometer. Det är 20 kilometer. Om man lägger till distansen dit och hem blir det totalt 25 kilometer – allt enligt plan. Harri hade tänkt sig 15 kilometer, men tänk vad lite sällskap kan göra.

Ja, vi sprang och sprang, upp och ner, på stigar, i lerpölar och hoppandes över rötter. Det är så himla kul att springa i skogen när man är fler. Jag gillar inte att springa där själv, usch. Jag har inte så mycket erfarenhet av Slätthult och visste inte att efter Almagärdet kommer den här skylten.

Och den backen kallas också för:

Och det är inte för inte, så att säga. Den tog där den skulle! Men andra gången kändes faktiskt inte lika illa.

När vi hade sprungit våra varv sprang vi hemåt igen och då kändes det riktigt tungt i benen. När vi närmade oss 25 kilometer slog det mig att vid det laget är det fem kilometer kvar av Lidingöloppet och de kilometrarna ska också vara de värsta. Hm, med lite vilja och pannben ska det nog gå. 

Vi ser ändå förvånansvärt pigga ut, jag och Harri, när vi kom hem. Men skenet bedrar, lite grand i alla fall.

Som vanligt hade Andreas lagat mat när jag kom hem. Jag tror att det kan bli en vana, jag springer långt och Andreas gör långkok. Han hade gjort långkok på kyckling - herregud, vad gott, en ny favorit hos både oss och barnen.

Ja, och söndagen gick åt till att mjuka upp kroppsdelarna igen och smörja knän med tigerbalsam. Andreas sprang 27 kilometer – han ska alltid vara värst – och jag gjorde räksallad (gick lite fortare än långkok). Så nu börjar ny vecka med löpning, återigen mycket jobb och sjuka barn. Nu är det Sagas tur. Sånt är livet som småbarnsförälder.

Vi hörs när jag har kubbat i backe igen! Ha det gott i den friska höstluften!

Jenny Johansson 2 st

Kommentarer

Jocke - 2014-09-01 23:47

Kommer även Andreas att springa Lidingöloppet?

Jenny - 2014-09-02 12:56

Hej Jocke! Ja, Andreas ska också springa Lidingöloppet. Blir nog svårt för mig att slå honom :)

Lämna en kommentar