En ofrivillig höstvila

03 November

Oj, nu tror ni nästan att jag har glömt bort er. Men inte alls. Jag har bara haft fullt upp och dessutom har jag och familjen varit i London. Helt underbart! Man skulle kunna säga att jag tagit ett förlängt höstlov från bloggen.

Som sagt, London. Jag bodde ju där för många år sedan, tiden går fort, men jag har fortfarande svårt att släppa den staden. Jag fullkomligt älskar den. Och det knyter sig i magen varje gång jag kommer dit och vet att jag måste åka hem igen. Förra hösten var jag där med mina tjejkompisar och då bestämde jag mig för att jag ville komma tillbaka – med familjen. Jag ville visa tjejerna denna fantastiska stad. Och det blev naturligtvis succé. Vi hade en jättemysig helg med shopping, sightseeing och långa promenader. Vi gick, gick och gick och jag var otroligt imponerad över att de inte klagade en enda gång. 

Ungefär så här såg vår helg ut.

 

 

Kanaler, massor av Sushi, Londonbussarna och en selfie i London eye. Ja, det sammanfattar helgen ganska bra. Hoppas vi åker tillbaka snart!

När vi kom hem var det full fart igen. Två dagars ledighet ska ju tas igen. Jag vet faktiskt inte vad som hände förra veckan, men den flög iväg. Barnen skulle köras till Glommen en kväll och en annan kväll var det firandet av Mini i Trollhättan. Och sedan ner till Glommen igen. Första bästa löparrunda infann sig därmed inte förrän lördag eftermiddag och då såg det ut så här:

Inte så lockande kanske, men jag hade varit slug nog att ha koll på SMHI och klockan 14 utlovades bättre väder. Så när jag var startklar och tog mig ner längs stranden såg det i stället ut så här:

Jag klagar inte. Friskt och blåsigt, men blå himmel och vackert. Jag började springa lite lugnt längs stranden som är ett par kilometer lång. Det kändes bra och när jag vek av mot landsvägen och Stranninge ökade jag farten något. Plötsligt tog motvinden vid, men det var bara skönt eftersom jag var ganska varm vid det laget. Och så dök de här gamla sommarvännerna upp:

Ser ni dem, mellan träden? Jag har inte träffat mina vita kossor sedan i somras så det var ett kärt återseende. Där går de fortfarande och betar längs mina löparrundor. Hoppas de får vara ute ett tag till.

Ja, så kom jag tillbaka, 9,2 kilometer senare. Mitt tempo var 5:20 vilket var bra, tycker jag, med tanke på att jag haft ett ofrivilligt höstuppehåll på nästan två veckor. 

Glad och go efter rundan. Det där med endorfinkickar är inte fel. Det var efterlängtat. Jag blir en helt annan människa när jag får springa, det kan nog mina nära och kära hålla med om.

På kvällen hade pappa tänt i vedugnen vilket betyder att det var pizzabak på gång. Vi är grymt bortskämda med den där ugnen. Alla gör sina egna pizzor med favorittopping på och de smakar gudomligt. 

Ja, så här lyxigt är det faktiskt, det är helt sant. Min pizza är naturligtvis glutenfri och på tal om det så gjorde Mathias Brunberg ett inlägg i matdebatten i helgen som var mycket intressant. Han hade genomfört ett eget test om hur blodsockret och kroppen förändras beroende på vad han hade ätit. Läs testet här. 

Jag valde ju att ta bort gluten, laktos och socker från min kost för några år sedan efter att jag hade haft problem med magen ett antal år. Jag hade naturligtvis gått till den "traditionella" sjukvården för att få hjälp men efter att läkarna gjort alla test de kunde komma på och resignerat till att jag skulle proppa i mig omeprazol, fick jag nog. Tabletterna gjorde varken till eller från. Så i ren desperation fick jag tips om en kille i Lerum som utövade något han kallar för funktionsmedicin. Hokus pokus tänkte jag, men vad hade jag att förlora. Efter flera månaders hård diet blev jag äntligen bra. Jag åt mig helt enkelt frisk och på vägen lärde jag mig jättemycket om vad min kropp klarar av, tål och mår bättre av. Det magonda försvann och har inte kommit tillbaka sedan dess. 

Jag äter fortfarande inte gluten eller laktos och jag är väldigt försiktig med mjölkprodukter och socker – allt som göder bakterier i magen. Och jag har lärt mig att det finns så mycket annat gott att äta. Det har också betytt att jag lagar all mat själv från grunden med bra råvaror. Och när jag läser vad Mathias har skrivit blir jag glad över att jag har hittat ett sätt att planera min tid så att jag, Andreas och framför allt våra barn äter bra och näringsrik mat. Inga halvfabrikat eller onödiga tillsatser. Visst fuskar vi också, men det är faktiskt bara undantag.

Så mitt tips är: planera era matinköp och laga maten själva, det ger energi, välmående och friska barn.

 

Jenny Johansson 0 st

Kommentarer

Lämna en kommentar