En timme i skogen

24 Augusti

 

Oj, oj, oj, vad det öser ner. Det finns ju tydligen inget stopp på det här regnet. Funderade över det innan och insåg att det har faktiskt regnat sedan jag började jobba den 4 augusti. Hela augusti, med andra ord. Ja, ja, man får väl vara glad över att det inte regnade så här på semestern i alla fall. 

Men det är inte bra för löpningen, även om lite droppar härdar och stärker. Men det här är lite väl mycket. Just nu är Andreas ute på sin långrunda och han måste se ut som en våt, närmast dränkt, katt vid det här laget. Själv sitter jag i uterummet och hör regndropparna mot plasttaket. Med en filt och lite kaffe mår man ganska bra, faktiskt. Fast egentligen gör jag inte det. Jag har något i kroppen, och jag känner mig helt slut. Jag kände av det redan igår men jag och Andreas gav oss ut på en runda i alla fall. När vi kom till Kärlekens stig sa egentligen min kropp ifrån, men jag tänkte att det var nog bara det höga tempot jag höll i och med att Andreas var med. 

Vi hade fått till ett pass tillsammans och planen var att springa ett par varv på Träbrostigen och Kärlekens stig och sedan upp till Alberts för att hämta bilen. Vi firade nämligen 5-årig bröllopsdag i fredags (blommorna på bilden högst upp fick jag av Andreas) och var där på fredagsmys - kan rekommenderas, det var riktigt gott.

I alla fall kände jag mig lite trött där på Kärlekens stig, men när vi gav oss på Träbrostigen kändes det lite bättre.

Vi parerade mellan rötter, stenar och lera. För det är ganska blött i skogen efter allt regnande. Men det var kul, man är så upptagen med var man sätter fötterna att man inte har tid att fundera över om man är trött eller inte. Bra för mig!

Här står Andreas och posar under ett träd. Det kom en liten skur så vi tog skydd här. 

Sedan var det dags att springa ner till Kärlekens stig och tillbaka upp på Träbrostigen. Den här gången drog Andreas iväg och jag sprang på i mitt tempo. Han är som bekant lite starkare än mig - men bara marginellt!

Två varv avklarade och vi insåg att tiden vi hade för löpning började ta slut. Lily skulle hämtas på ett kalas så det var bara att springa tillbaka längs träbrostigen, ner till Kraftstationen och trapporna upp till Insikten. Därifrån sprang vi bort till Oskarsbron, över bron och trapporna upp mot Forngården.

Då öppnade sig himlen igen och vi fick återigen ta skydd under ett träd. Den här gången ville det däremot inte ge med sig så när vi stått där ett tag insåg vi att det bästa var att lägga in en högre växel och springa mot Alberts. Genomblöta och trötta åkte vi och hämtade Lily på kalaset. Totalt sprang vi 9 kilometer och det tog ungefär en timma. Det är så himla roligt att springa i skogen, jag tyckte inte det förr, men nu har jag fått smak på det. Jag gillar asfalt också, och det bästa är att man behöver inte välja, bara att göra både och.

Jag tog en snabb dusch när vi kom hem och fick bort leran från benen. Och sedan satte tröttheten in. Jag var så trött att jag somande i soffan och repade mig inte under hela kvällen. När jag vaknade i morse hade jag känningar i halsen, men det kan lika gärna vara halsbränna. Däremot har jag varit trött, dåsig och lite illamående hela dagen, så något är det som cirkulerar i kroppen. Därmed inget långpass idag, jag får skjuta på det tills jag känner mig något bättre - kanske imorgon kväll, vem vet. 

Tills dess tänker jag vila och den största ansträningen lär bli att åka till Sylteaffären och köpa ingefära. Sedan tänker jag dricka ingefärste i hopp om att motarbeta eventuell förkylning. Håll tummarna för att det bara är en tillfällig svacka som är borta imorgon. Tills dess - ha en skön söndag i ösregnet!

Jenny Johansson Träning 0 st

Kommentarer

Lämna en kommentar