En vecka full av "inten"

18 April

Den här veckan har jag inte gjort någonting, jag har inte tränat, jag har inte simmat, jag har inte styrketränat och jag har inte lagt upp en plan för hur jag ska komma tillrätta med mitt nya passiva liv. Jag har levt i fullständig förnekelse. Efter förra veckans besked om FAI har jag stuckit huvudet i sanden och inte velat titta upp.

I stället har jag jobbat, det brukar funkar på mig när jag inte vill ta tag i saker. Och det är jag inog inte ensam om. Jag har fått ett nytt uppdrag som innebär att jag jobbar tre till fyra dagar i veckan på Mölnlycke Health Care i Göteborg, så det har varit en bra vecka att försöka gömma sig från träningsångesten. Det har gått alldeles utmärkt att fokusera på allt nytt och allt jag inte kan och allt jag kan.

Men så här kan jag ju inte hålla på, det förstår ju jag också. Jag mår riktigt dåligt över det här passiva livet, så det är ju bara att ta tag i saken. I lördags, alltså förra veckan, när jag hade vaknat upp med min nya vetskap om att jag inte får springa utan måste opereras först, åkte jag till Active och tog en kopp kaffe med Maria Stjernqvist. Vi är nog lite lika när det gäller förhållningssättet till träning och det känns alltid bra att prata med någon som förstår precis hur jag tänker. Och hon hade varit snäll och köpt gluten-och laktosfria kakor.

Efter en kopp kaffe och en god kaka, och framför allt lite snack med Maria, kändes det bättre. Vi konstaterade att vi kanske till och med skulle simma lite ihop, hon och jag. Det vore naturligtvis jättekul. 

Efter att jag träffat Maria pratade jag med naprapat Mathias Brunberg som också peppade mig och berättade om andra som han jobbat med som haft samma sak. Vi bestämde också att vi skulle titta på vad jag kan träna fram till operationen, det bästa är enligt honom att vara riktigt stark innan operationen. Då har man bättre förutsättningar efteråt. 

Och det köper jag naturligtvis. Men efter det samtalet i söndags har jag lagt locket på. Ända tills det här damp ner i posten i torsdags.

Mitt röntgenutlåtande. Ja, här kan ni se vad som är på tok. Cam-pålagringarna är FAI.

Jag började helt enkelt googla igen och läste ännu mer om rehab, operation och annat som har med FAI att göra. Men inte mycket om vad man ska göra innan. När jag vaknade i morse kände jag att nu får det allt vara nog med förnekelse. Jag och Saga gick en 5 kilometer lång promenad och nu känns det lite bättre. I morgon är det jag som slänger mig i bassängen och kör mitt crawlpass. Det är dags nu!

Ja, så får det bli och jag hoppas att ni håller tummarna för mig att det ska gå bra. Just nu tar det emot, men det kan ju vara bra för mig att få känna på det också ibland. Ha det gott och ge er ut och spring - i t-shirt och shorts, allt annat blir för varmt!

Jenny Johansson Träning 0 st

Kommentarer

Lämna en kommentar