Falkenbergare, glommenrundan och äntligen semester!

29 Juni

Äntligen sommar, och äntligen semester! Vi har landat i Glommmen, tjejerna och jag, Andreas jobbar två veckor till och får stanna i Trollhättan - stackarn. Men jag njuter av havsluften och det lugna livet. Vet ni att det bästa jag vet är lukten av hav, salt och tång. Många tycker nog att det luktar lite konstigt, och rent av illa, men jag älskar det. Det påminner mig om underbara Halland och härliga stunder.

Så när klockan slagit strax över halv tre i fredags eftermiddag skyndade jag mig hem och packade bilen. Sedan var det fullt fart ner till Halland och mina älsklingar. 

  

Så här glad var min Saga efter en veckas längtan. Fredagskvällen gick åt till att bara vara med varandra och när vi vaknade på lördag morgon ösregnade det. Bara att packa ihop oss och åka in till Falkenberg och fira första semesterdagen - med en gluten- och laktosfri Falkenbergare på Ståhlboms. Världens godaste kondiskaka. Och tänk, då sprack det upp! När vi kom tillbaka till Glommen sken solen och jag slängde på mig löparkläderna och gav mig av längs stranden. På schemat stod min vanliga milsrunda.

Det gick lite trögt i början, benen var fortfarande stela och lite tunga efter onsdagens Edsvidsledens-tur. Men jag tog det lugnt och stannade till och med efter någon kilometer och stretchade benen.

  

Det ser lite molnigt ut på bilderna, men solen gassade och det var rejlät varmt. Efter tre kilometer höll jag på att få panik i min t-shirt och för första gången i världshistorien tog jag av mig t-shirten och sprang i bara sport-bh:n. Och då lättade stegen. Jag fick in ett flow som var underbart. Jag flög fram längs vägen. Och ni som tror att Halland bara är stränder och en lång motorväg vill jag bara tala om att det finns rejält av den här sorten också:

Jag tror att Halland är Sveriges kotätaste landskap. Just de här tittade suspekt på mig när jag sprang förbi med bar mage. Skyl dig kvinna, tänke de säkert.

Jag sprang på i 5:15-fart och det kändes bra. När jag började närma mig Olofsbo och havet igen kom motvinden men det var bara skönt i den stekande solen. Totalt blev rundan 9,3 kilometer och jag tror att jag höll 5:20 i snitt. Härligt och skönt att känna att benen var med på noterna igen.

Och nu har jag bestämt mig för att ta dagarna lite som de kommer. Vi får se när nästa runda blir, de enda hålltiderna jag har att hålla mig till är gympapass vid samlingslokalen i Glommen på måndagkvällarna. De får ersätta Mathias pass på Active. Vi får väl se hur det går, jag håller er uppdaterade. Jag avslutar med ett säkert sommartecken - nymålade tånaglar som döljer svarta tår, ett måste för oss löpare! Ha det gott!

  

Jenny Johansson Träning 0 st

Kommentarer

Lämna en kommentar