Grillad in till Falkenberg

06 Juli

 

Jag älskar havet - även när det är storm. Men tyvärr sätter det ibland käppar i hjulen för min träning. Tanken var ett långpass i torsdags och efter en utflykt till min kusin Ickan var jag redo för att ge mig ut. Det blåste som attans, men jag tänkte att det borde ju ge mig medvind åt ena hållet i alla fall. Men när det väl var dags hade det även börjat regna och där gick min gräns. Storm och ösregn är inte riktigt min grej, speciellt inte när jag glömt min löparjacka i Trollhättan. 

Men som vanligt gnager ett inställt pass i mitt huvud, så vid 19-tiden fick jag i alla fall med Saga på en promenad till hamnen. Vi tog på oss hela regnställsmunderingen och gick längs stenarna ner till hamnpiren. Det är alltid lite spännande när det blåser för vågorna når långt upp på stenarna. 

Fredag morgon visade vädergudarna sig från en helt annan sida - strålande solsken. Japp, där satt den. Nu skulle långpasset bli av. Pappa och Britt skulle bort på eftermiddagen och Andreas skulle inte komma förrän vid 18, så jag gick och funderade på hur jag skulle kunna klämma in passet, trots allt handlade det om ett två-timmarspass. Men som en skänk från ovan kom pappa och Britt hem redan vid 15 så då var det bara att pallra sig ut.

Laddad med vätskebälte och musik kutade jag vägen bort mot Olofsbo. Där sprang jag längs hela strandpromenaden och bort till småbåtshamnen. Det var varmt och klibbigt, men herregud vad fint det är. När man står och blickar ut mot havet är man omgiven av horisonten som ett enda långt streck. Inga öar i vägen, bara ett oändligt hav.

Jag ville visa er hur det kan se ut och tog en panoramabild, men den fina utsikten kom inte riktigt till sin rätt. Jaja, ni förstår vad jag menar, annars är det bara att köra ner till Falkenberg och titta.

Ja, efter den här fotosessionen drog jag vidare upp till vägen in till Falkenberg. Vägen dit går genom en åker och det var lite trixigt att springa i spåret. Jag antar att det är det närmsta terränglöpning jag kommer här nere i Falkenberg.

När jag kom ut till den stora vägen var fem kilometer avverkade och då återstod fem kilometer innan jag skulle vända hemåt igen. Det var varmt, men lite mulet, och trots att jag hade en rejäl motvind så kändes det bra. Tanken på att få medvind den sista milen kittlade lite. Då skulle jag minsann flyga fram. Så jag sprang på och plötsligt kom solen fram och stekte mig i ryggen. Vinden fläktade och det gick allmänt bra. Efter tio kilometer hade jag nästan kommit ända till Falkenberg och jag stannade för att dricka lite vatten, extremt stark saft och risenta sesamkaka.

Oj, vilket fint nagellack jag har där på tummen. Det får jag göra något åt!

Ja, sen bar det av hemåt igen. Medvind och fart - trodde jag. Solen stekte och värmen steg. Medvind gör ju också att det känns helt vindstilla. Jag kämpade på och märkte ganska snart att det här var betydligt jobbigare än motvind. Jag svettades som en gris och värmen var extremt jobbig. Ingen fläkt, ingen skugga, ingen keps, nästan inget vatten kvar - bara stekande sol. Jag kämpade på och efter fem kilometer ställde jag mig i en busskur och drack lite av vattnet jag hade kvar. Men jag var tvungen att spara lite för jag hade ju fem kilometer kvar. Sedan sprang jag vidare ner mot stranden och Olofsbo igen. Vid ett flertal tillfällen fick jag stanna och gå några steg och sedan springa vidare. Jag kände mig grillad - lika grillad som pappas rökta lax när jag kom hem.

Ser ut som kött men det är rökt lax - grymt god.

Ja, det blev i alla fall 2 mil och jag hade en snittfart på 5:45. Inte illa pinkat med tanke på den stekheta värmen under den sista milen. Jag hävde i mig vatten, vätskeersättning och en banan när jag kom hem och sedan blev det middag. Jag var hungrig som en varg, men som vanligt när jag har sprungit långt kan jag inte äta så mycket innan jag blir väldigt mätt.

Ja, det var en tur att minnas. Men som Heli säger: "det är uppfostrande". Vi ska härdas och bli bättre. No pain, no gain!

I dag ska det bli en tur på ett eller annat sätt, vi får se vad jag hittar på. Om en vecka är det dags för Kräftloppet här i Glommen - en mil längs vackra nejder. Gör gärna en utflykt hit och ställ upp i loppet, det börjar inte förrän 14.00 så det finns gott om tid att åka hit. Men se det som ett träningslopp, ingen tidtagning, den får man hålla koll på själv. Men väldigt trevligt!

Avslutar med den här bilden från i går kväll. Middagen utvecklades till en gymnastikövning när till slut alla gjorde olika hjulningar och volter. Pappa och Andreas valde att stå på huvudet, jag var grymt imponerad av den gamle guben:

 

Nu ska vi äta söndagsfrukost - ha en go dag och glöm inte att springa!

Jenny Johansson Träning 2 st

Kommentarer

nYfiken - 2014-07-07 12:06

Blir det Kraftprovet för dig eller Andreas om 1,5 vecka?

Jenny - 2014-07-07 13:57

Hej! Jag vet faktiskt inte än. Vi hade tänkt springa Kraftprovet, men det beror lite på om vi vill köra upp från Falkenberg till Trollhättan. Vi får se, men jag hoppas det!

Lämna en kommentar