Grymma Andreas x 2 på maran

30 Maj

Ja, så var då dagen inne - dags för Stockholm marathon. Det var det här jag tränade för innan det slog slint i rumpan/höften/benet. Och nu sitter jag här i soffan och tycker synd om mig själv. Nej, verkligen inte. Det gör jag faktiskt inte, ingen idé att gråta över spilld mjölk, även om jag gärna hade varit tillräckligt tränad för att stå där på startlinjen idag.

Men så är det inte, i stället bänkade jag och tjejerna oss framför tv:n klockan 12.00 och letade efter Andreas x 2 bland de 25 000 löparna. Vi lyckades naturligtvis inte se någon av dem, men det var roligt att se alla glada människor som med förväntansfull blick började springa. Jag kom ju ihåg hur det kändes.

Så Andreas x 2, vad är nu det, undrar ni. Jo, Andreas, min man, sprang naturligtvis. Eller naturligtvis var väl att överdriva. Så sent som i början av veckan var han fortfarande tveksam till om han skulle kunna springa. För två veckor sedan åkte han på en rejäl förkylning som inte ville ge med sig. Förra helgen ställde han in Göteborgsvarvet och hoppades i stället på Stockholmsmaran. Och se det gick ju riktigt bra.

Nöjd och glad tog han sig i mål på 4:01:03. Inte lika bra som när vi sprang tillsammans (hihi) men dock... Skoja bara, grymt bra jobbat, han är grym, min man! Tredje maran! Han sa efteråt att det gick ganska lätt och att han tog det jättelugnt. Däremot var det riktigt kallt och att han frös, speciellt efter målgång. Han är ju dessutom en riktigt linslus - kolla det här!

Och så var det Andreas nummer 2 - min bror såklart! Han sprang också igår, trots att han haft ont i benet hela våren och det har blivit lite så och så med träningen. Men den mannen är gjord av något speciellt slags virke som ingen annan jag känner är. Han har faktiskt alltid sprungit, jag tror till och med att han föddes löpande. Han sprang nog igenom sin egen förlossning. I alla fall så gjorde han sitt första marathon i dag och det är bara att ta av sig hatten för ett grymt lopp. 3:34:49 - med relativt dålig förberedelse. Grattis säger jag till båda två - jag är grymt stolt och önskar att jag också hade ett resultat att visa upp!

Här är min bror, Andreas. Bra att de har samma namn, eller hur, då behöver man inte säga fel, typ... Bilden tog hans tjej Anna, så tack till henne för fotografering när jag inte kunde vara med. Nästa år får jag och Anna springa, så kan killarna ta kort, eller?

Andreas (min bror) klagade lite över ont i bakbenet efter loppet, men konstigt vore väl annars. Hoppas det inte blir något långvarigt av det. 

Ja, grattis till alla som jag känner som sprungit Stockholm marathon idag. Jag kan inte ens föreställa mig hur det var i kylan och regnet, förmodligen inte trevlig upplevelse. Så all heder till er. 

Hur går det då för mig? Ja, jag har ju inte skrivit på nästan två veckor nu och anledningen är väl att jag känner att jag inte har så mycket att tillföra just nu. Först och främst så är min träning enformig och mycket begränsad. Dessutom är jag lite deprimerad över läget och jag har löst det på mitt vanliga sätt med att jobba extra mycket. 

Men på tisdag är det dags för mitt första besök hos IFK Kliniken och jag hoppas att det blir en slags vändpunkt. Då borde jag få ett besked om operation och först då kan jag börja blicka framåt. Jag vet att jag har en lång och jobbig period framför mig, men jag vill framför allt vara i ett läge där jag själv kan påverka min situation. Det känner jag inte att jag kan just nu. Jag bara väntar.

Till sist vill jag bara dela med mig av den fina överraskningen som Saga och Lily gjorde för mig till frukost idag. De hade förberett den redan i går och gjort en chiapudding på kokosmjölk med mango och hallon. Jag har aldrig ätit chiapuddingen med kokosmjölk förut och jag måste erkänna att det var himelskt gott - och mättande. Jag orkade inte hela. Så om jag fick det här dagen innan Mors dag, då undrar man ju vad de gör i morgon... Vi får väl se. Grattis igen till alla marathonlöpare och grattis alla mammor i morgon på Mors dag - unna er själva en löprunda!

Jenny Johansson Träning 0 st

Kommentarer

Lämna en kommentar