Halvvägs där

20 Juli

Kolla steget! Det är ju helt otroligt, jag skulle inte bli förvånad om han har ont i rumpan efter en löptur för att han har sparkat sig själv vid varje steg. Vilken spänst och studs!

Den här killen heter Betesfa Ayele och han kammade hem första plats i årets Kraftprov – 11,6 kilometer på 34:33. Ja, det är bara att gratulera och jag är grymt imponerad. Men jag är å andra sidan imponerad av alla som sprang och stoltast är jag över mina tjejer Saga och Lily och Andreas såklart!

Halvvägs in i min semesterutmaning kan man konstatera att det har blivit många promenader. Däremot inte så mycket styrka eller simning som jag hade tänkt mig. Men semestern är inte slut än och här kommer de senaste dagarnas aktiviteter.

Fredag

Dags för Kraftprovet för alla som skulle springa. Som ni vet var jag inte en av dem, men det var däremot resten av familjen. Dagen gick därför åt att planera starter och matintag så att allt klaffade.

Lily var först ut med 1,8 kilometer. Hon sprang tillsammans med kompisen Milla och de hade riktigt kul ihop. Däremot ville hon inte vara med på bild efteråt.

Vid 14.00 gick starten för Saga och hennes kompis Emma. De sprang 2,6 kilometer och kämpade på bra. Men Saga var inte nöjd, det var varmt och hon trodde att det skulle gå snabbare – hm, undrar var hon fått den genen ifrån! Måste nog skärpa mig när jag pratar om mina egna resultat så att inte hon tar efter mor sin. Jag var i alla fall grymt imponerad över deras insats.

Andreas studsade sig igenom det stora Kraftprovet och i backen upp till Slusscaféet stod vi och hejade på honom. Lite medtagen var han nog, men han var nöjd med sitt resultat – 52:55. Grymt bra jobbat!

Vad stolt jag blir när jag ser den här bilden – tyvärr kunde jag inte vara med! Ja, det var årets Kraftprov, grattis till alla som deltog och kämpade väl! Min insats för rörelse och semesterutmaning den här dagen blev återigen promenader. Sammanlagt gick jag 8 kilometer runt från Skoftebyn, runt fall- och slussområdet och hem till Sköfta igen.

Lördag

Fredagen avslutades med fest hos våra vänner och om det kändes stressigt under dagen så blev lördagen väldigt avslagen. Barnen var trötta och när vi gjorde ett tappert försök att gå in till stan för att delta i Fallens dagars festligheter, slutade hela utflykten med bråk och vi gick hem igen. Ja, så går det med barnfamiljer ibland. Det blir inte som man har tänkt sig. Allt promenerande börjar dessutom slita på mina höfter så lördagen blev en liten mellandag. Totalt gick jag runt 3 kilometer vilket kanske inte kan räknas som en aktivitet – men de fick helt enkelt duga!

Söndag

Dags för avfärd till Glommen igen. Vi packade våra väskor och fyllde bilen, sedan bar det av ner till öppna landskap och härliga vyer igen. Jag och Britt gick en 4,5 kilometerspromenad till fyren. Härligt med havsluft och snack med Brittan i vinden.

Måndag

Måndagsmorgonen började med en smärre chock då min syster Emma och hennes kille Kristian var uppe och drack kaffe och åt smörgås innan åtta. Tror aldrig att jag har sett det förut. Eftersom jag hade bestämt med far Göte att vi skulle gå promenad vid åtta var de alltså uppe före mig. Ja, ja, det är aldrig försent.

”Regntunga skyar… ” sjöng pappa medan vi styrde kosan mot fyren. Det blåste lite grand och det kändes som om vi var omringade av mörka regnmoln. Men inte en droppe på hela vägen.

Vi gick ut på området som varit förbjudet att beträda tidigare under sommaren eftersom fåglarna häckar där, men nu är det fritt fram. Men det gäller att se upp för allt som korna släpper ifrån sig. Totalt gick vi över 6 kilometer och när vi kom hem hade Emma och Kristian stekt pannkakor! De fortsätter att överraska.

 

Jag kunde tyvärr inte äta dem utan smaskade i mig yoghurt med god müsli och lite honung. Ja, och där har ni de senaste dagarnas utmaningar. Mycket promenader har det blivit, nu får jag satsa lite mer på simning ... vi får se hur det blir, helt enkelt. Kämpa på ni med!

Jenny Johansson Träning 0 st

Kommentarer

Lämna en kommentar