Ibland tar det onda över

24 Oktober

Ja, ibland är det ondskan som får styra - inte det goda. Det handlar naturligtvis inte om träning och ont i höften, utan om den fruktansvärda händelsen på Kronan tidigare i veckan. För en gångs skull saknar jag ord, jag vet inte vad jag ska säga - vare sig här eller till mina barn. Hur förklarar man hur någon kan göra något så fruktanvärt - som ondskan personifierad.

Jag kommer själv ihåg att jag fick se en skräckfilm när jag var liten. Alla helgonas blodiga natt minns jag att den hette och jag tror att jag var strax över 10 år. Filmen etsade sig fast i mitt minne och jag kan säga att jag har varit mörkrädd ända sedan dess. Varje natt, under många år framöver, låg jag i min säng på natten och väntade på att den hemska mördaren skulle komma in i mitt rum. Jag svettades, fick ont i magen och kunde inte somna. Det som då var min tröst, och mina föräldrars, var att det "bara var en film". Det händer inte i verkligheten. 

Tyvärr kan vi inte trösta våra barn med "att det är inte på riktigt" eller "det händer inte här". För det var ju just det som det gjorde. I vår stad, på andra sidan 45:an, i våra barns skola. Och jag vet inte vad jag ska säga. Min dotter svettas, får ont i magen och kan inte sova när hon går och lägger sig. Jag ligger bredvid och säger att vi vet aldrig vad som händer, men det som hände är så otroligt ovanligt att sannolikheten att det ska hända igen är minimal. Hon tittar på mig och säger: "men det hände, mamma och det kan hända igen". 

Jag tror att det kommer att ta lång tid för vår stad och vårt land innan vi kommer att repa oss och läka efter vansinnesdådet i onsdags. I morgon vid 17.00 är det en manifestation på Kronogårds torg och jag tänker ta med mig min familj och gå dit. Tillsammans kan vi visa att vi är många som inte tolererar ondska och rasism.

Min träning och rehab känns obetydlig den här veckan - men den måste fortsätta. Jag har gjort mina rörelser och mina pass. Efter ett snack med underbara Mathias, fick jag rådet att inte göra den övningen som gör att det gör ont. Och jag tror att det är övningen med skivstången på axlarna där jag går upp på en pall. Lite bättre har det nog blivit, men det gör fortfarande lite ont. 

 

På måndag ska jag tillbaka till Mattias - då är det 10 veckor sedan operationen. Jag ska dessutom göra ett återbesök hos sjukgymnasten på IFK-kliniken som en koll på att allt går som det ska. Ska bli spännande att se om vi har skött oss. 

Till sist har jag fått förfrågan på receptet till det glutenfria brödet jag bakade för ett par veckor sedan, så här kommer det. Ha det gott och krama varandra - vi behöver alla lite extra omtanke just nu.

Havrefrallor (från tidningen Glutenfritt)

12 st, 250 grader, 10 minuter

Ingredienser:

  • 50 g jäst
  • 3 dl mjölk (jag tog havremjölk)
  • 2 msk rapsolja
  • 2 msk fiberhusk
  • 1/3 dl sirap
  • 3/4 tsk salt
  • 2 tsk brödkrydda (kan uteslutas)
  • 2 dl turkisk yoghurt
  • 4 dl ren havregryn
  • 6 dl grov mjölmix + lite till utbakning
  • 1 ägg till pensling

Smulta jästen och häll på mjölken (37°). Tillsätt olja och fiberhusk - låt svälla 10 min. Tillsätta sirap, salt, brödkrydda, yoghurt och havregryn. Tillsätt hälften av mjölmixen och kör i maksin till allt blandar sig. Tillsätt resten och arbeta degen i maskin 10 min. Låt jäsa 30 min. 

Arbeta degen smidig på bakbord och platta ut till en ca 2 centimeter tjock degplatta. Skär i 12 bitar. Lägg på bakplåtspapper på plåt och jäs ytterligare 15 min. Sätt ugnen på 250 grader. Pensla med uppvispat ägg och strö över havregryn. Grädda 10 min (jag gräddade lite längre). Lycka till!

Jenny Johansson Träning 0 st

Kommentarer

Lämna en kommentar