Inte så tokigt i alla fall

30 April

Vet ni vad det här är? Ja, jag tänkte väl det. En dolme! Min västa vän just nu. Jag har simmat två gånger den här veckan - måndag och onsdag - och i morgon bär det av till bassängen igen. Och vet ni, jag gillar det. Jag tycker faktiskt att det är riktigt kul och jag ser till och med fram emot att få byta om och hoppa i bassängen. Nja, nu tar jag kanske i. Själva momentet att hoppa i bassängen är alltid lite ångestfyllt eftersom det är så kallt, men när man väl i är i och kör, ja då är det riktigt kul.

Kanske beror det på sällskapet:

Saga följde med i onsdags kväll och i måndags kväll fick jag sällskap av Eva som gick i min simgrupp för ett par år sedan. Hon var så snäll och engagerade sig i min crawlteknik, gav mig goda tips och var en mycket trevlig simkompis. Jag hoppas att det blir fler turer i bassängen med henne. Det är förresten hennes dolme jag har fått låna. Dubbelt tack till Eva, som dessutom fick betala min entré eftersom jag hade glömt plånboken. Pinsamt, eller hur?

På onsdag kväll fick jag som sagt med mig Saga och vi simmade 1 000 meter tillsammans. Hon är en fena i bassängen och simmar bröstsim lika fort som jag crawlar. Efteråt var hon så fylld av endorfiner att hon skrattade och sjöng hela vägen hem. Det var längesedan jag såg henne så full av liv. Nu vill hon naturligtvis simma mer. Endorfinkickar är beroendeframkallande!

Med andra ord har det varit en bra vecka hittills. Två pass i bassängen och får jag som jag vill blir det två till, ett i morgon och ett på söndag. Dessutom har jag fått ett nytt rehabprogram. I eftermiddags träffade jag Mathias på Active och vi la upp ett "träning-inför-operation-program" som jag nu ska följa slaviskt. Tre gånger i veckan. Vi fick testa en hel del övningar innan vi kom fram till vilka som funkade och vilka som framför allt inte gör ont. Så här ser programmet ut:

Här står jag på en balansplatta och kastar en boll mot väggen. Jag ska köra tio repetitioner vänd mot väggen, tio med ena sidan mot väggen och tio med andra sidan mot väggen. Svårt att kasta bollen när man står vänd med sidan mot väggen. 

Den här känner jag delvis igen från mitt tidigare rehabprogram, men här la han till drag med benet bakåt och i sidled från båda håll. Hm, svårt att förstå kanske men man vänder sig helt enkelt åt andra hållet också och en omgång då man står vänd mot stången som gummibandet sitter fast i och drar benet bakåt. 

Ännu en övning från förra rehabprogrammet. Sträck diagonalt på armar och ben samtidigt. Här kan jag inte gå så långt upp med benen förrän det gör ont, men jag gör så gott jag kan. Viktigt att hålla ryggen stilla.

Krabbgång med gummiband. Namnet kommer naturligtvis av att man går i sidled med spänt band. 

Sist men inte minst en riktig rumpkörare. Här sätter man ena foten på bollen, det andra benet rakt upp i luften och sedan går man upp och ner med rumpan/höften. Se till att spänna rumpan och inte hamstrings. Ni ser ju hur glad jag blir av den här övningen. Eller var det Mathias som drog ett skämt?

Ja, det var alla övningar i mitt rehabprogram. Alla handlar om att stärka rygg och rumpa för att stabilsera höften och för att bli stark innan operationen. Då har jag större möjlighet att komma tillbaka snabbt efter operationen. Och tre gånger i veckan - det ska väl inte vara så svårt. Jag får göra mer, om det inte gör ont. 

Så det känns bättre nu. Crawl och rehab känns bättre än ingenting och det känns i alla fall som om att bollen är i rullning. Men så kom det här i posten i början av veckan:

Min startlapp till Stockholm Marathon. Jaja, gråt inte över spilld möjlk, det går fler tåg och allt det där. Men visst känns det. Men jag kommer igen - lita på det!

Jenny Johansson Träning 0 st

Kommentarer

Lämna en kommentar