Kräftloppet på 49 minuter

13 Juli

Vilken vecka vi har haft! Solsken och varmt - det har varit helt underbart här nere i Glommen. Och förmodligen överallt annars också. Vi har badat, solat, drivit barnens café och åkt karuseller på Kräftfestivalen. Och så har vi ätit kräftor naturligtivs. 

Träningsmässigt har jag legat lite lågt. Jag sprang ju i tisdags kväll och planen var att springa även på fredag, men då blev det Kräftskiva i stället. Jag tog det lugnt och valde i stort sett bort alkoholen, förutom något glas bubbel, jag hade ju Kräftloppet i tankarna. För i går var det dags. När jag vaknade på morgonen hade temperaturen sjunkit och den tropiska värmen var borta. Däremot sken solen och det var en väldigt fin dag. Perfekt väder för ett härligt lopp, tänkte vi. Jag, Andreas, pappa och min kusin Ickan skulle springa i år och vi var alla laddade. Pappa och Andreas värmde upp med pannkakor och jag som inte äter gluten åt mina specialflingor och banan.

 

Kräftloppet startar 14.00 vilket kanske inte är optimalt med tanke på mat och stekande sol, men det funkar. Och solen den visade sig från sin bästa sida - den sken helt enkelt. Året till ära hade pappa köpt nya t-shirts med Kontrollanten i Halland-tryck på ryggen. Man kan inte beskylla honom för att välja en diskret färg i alla fall.

Här står vi, laddade till tusen. Ser ni hur vi har färgmatchat skor och t-shirts. Andreas ska ju alltid vara värst och har till och med matchat sina hörlurar...

Ja, så var det dags att dra sig ner mot Glommens hamn där starten gick. Andra loppet 2014 skulle avklaras och jag hade inte satt upp några krav eller tider att förhålla mig till. Eller ja, det var väl en sanning med modifikation, men jag hade i alla fall bestämt mig för att vara snäll mot mig själv, lite förlåtande helt enkelt. 

Så gick starten. Som vanligt sprang alla iväg alldeles för fort, även jag. När jag tittade på min klocka var jag uppe i 4:10-fart så jag sänkte takten direkt. Numera vet jag att den hastigheten håller inte. Och mycket riktigt, det var många som fick betala senare under loppet. Vi sprang de första två kilometrarna längs stranden och sedan bar det av in i samhället. Det var varmt och solen stekte. Efter 500 meter tog jag av mig tröjan, trots att det var mycket folk som stod och tittade. De får säga vad de vill! Jag var på gott humör och hetsade publiken - vilket var riktigt kul, de applåderade och tjoade när jag viftade med armarna. Vad ska de annars göra där de sitter och tittar, om inte att heja.

Efter turen genom bostadsområdet springer man förbi ett stort hästställe och sedan lite bondgårdar. Därefter bär det tillbaka mot havet och fyren (ja, ni har sett hundratals bilder från fyren) och tillbaka till Glommens hamn. I höjd med Kvarnen, där är det ungefär 3 kilometer kvar, blev det olidligt varmt. Medvind och stekande sol kan vara svårt att hantera. Det var många som gick, men efter att jag sprungit förbi en tjej som legat precis framför mig länge, fick jag höra att jag låg trea bland damerna. Heja, heja, nu fick jag extra energi. Jag skulle bannemej komma in som trea!.

Vid vårt hus stod mina supportrar och hejade och jag sprang upp för den enda backen och in mot hamnen.

Jag har naturligtvis inte tagit de här kortet, men här stod de och hejade.

Och här kommer jag in mot mål. Ser faktiskt riktigt glad och pigg ut, men ni ska veta att jag var ordentligt trött här. Lappen som ni ser i förgrunden är en hejalapp som Lily håller, därav min glada min.

Loppet var äntligen över, för det var jobbigt, men jag klarade det på 49 minuter. Hurra! Bästa tiden på milen sedan jag sprang Kräftloppet för två år sedan. Då hade jag en bättre tid, 48:07, men jag är supernöjd. Jag har legat över 50 minuter det senaste året och nu kommer jag äntligen under! Kanske har min nya, avslappnade attityd till löpningen gjort susen.

Hur gick det då för de andra? Jo, det gick jättebra. Andreas satte personligt rekort på 44:22 och Ickan, ja, Ickan är helt otrolig. Hon sprang sitt första lopp någonsin och kom i mål på 56 minuter. Jag är full av beundran. Och så var det pappa. Ja, han har ju sprungit en hel del genom åren, men efter en skada och operation i ljumsken/höften har han ägnat sig åt gång. Gång och gång, min pappas gång är väl som många andras joggning, men någon löpning har det inte blivit, om ni förstår vad jag menar. Men de gamla takterna sitter tydligen i ännu. I början av veckan gav han sig ut på en runda och igår sprang han Kräftloppet på drygt en timma. Hatten av för farsgubben, nu blir han farlig igen. Bäst att skärpa till sig innan han springer förbi. 

Andreas showar som vanligt och satte PB.

Ickan hade mer att ge, i nästa lopp blir hon farlig!

Och här är han - farsgubben som är segare än kola. Han fick mycket hurrande och tjoande när han sprang in i mål.

En härlig dag och med tanke på värmen och solen var det många som gjorde ett fantastiskt lopp. Arrangemanget runt loppet har en hel del att önska, men det funkar bra. Vi fick vatten längs vägen och det är tydligt var man ska svänga och hur man ska springa. Så boka in Kräftloppet nästa sommar, det är ett mycket vackert lopp.

Efter loppet duschade vi och åkte till Olofsbo och åt glass. Sedan firade jag med en finsk alkopop som min brors tjej Anna hade lämnat kvar. Konstig dryck, men god.

Kolla bara in färgen, ser ju livsfarlig ut! Original Long drink Cranberry, står det på burken. Hm, skumt men gott!

Ja, så var det ju en sak till jag skulle ta upp, men för att det här inte ska bli ett marathoninlägg så blir det bara en blänkare inför nästa gång - jag ska vara med i Alliansloppet! Ja, nu har jag sagt det! Medan ni har fått sett bilder på min löpning har jag parallellt rullat runt på rullskidor och försökt stå på benen, men det är en annan historia. Den får ni höra om nästa gång. Och till dess kan ni läsa mer om det här. Kolla senaste inlägget!

Jenny Johansson Träning 2 st

Kommentarer

Trollhättan - 2014-07-13 15:44

Kommer ni upp påvFallens Dagar i år?

Jenny - 2014-07-15 11:49

Ja, vi kommer upp på Fallens dagar och tänker springa Kraftprovet.

Lämna en kommentar