Nej, jag tycker inte att det är kul!

17 November

Jag vet, jag har inte skrivit på länge och jag är hemskt ledsen för det. Förlåt! Men det finns en anledning, jag är urless på att vara opererad, på att inte kunna springa, på att göra rehab och framför allt på att bara klaga och ha ont. Jag är helt enkelt trött på mig själv. Och då är det inte alltid så roligt att skriva - även om jag vet att det kan finnas en poäng i det också. För det är ju så med oss människor att det är inte alltid glitter och glamour. Vår verklighet och vardag ser ju helt annorlunda ut och ibland är det lite jobbigare och ibland flyter allt på lätt som en plätt. 

Så för att inte fastna i negativa tankar så kommer här en kort uppdatering om läget:

 

Ok, jag ser ju ganska nöjd ut här, eller hur. Det är direkt efter min panikträning på lunchen. Jo, så här var det. Jag hade ju varit hos sjukgymnast Johan på IFK-klinken och fått ett nytt program. Han hade också tipsat mig om att testa rodd, stakmaskin, cykel och crosstrainer för att se vad som funkade för att göra mig av med lite energi. Vad han glömde att säga var att jag kanske inte ska prova alla på en och samma gång, utan en i taget. På lunchen var jag däremot så otroligt frustrerad att tanken på att bara köra en maskin fanns liksom inte min värld - jag körde alla. Tio minuter på varje, vilket blev totalt 40 minuter. Hm, kanske inte världens bästa upplägg och smärtan kom som ett brev på posten dagen efter. 

Men jag väntade några dagar och det blev bättre. När det värsta hade lagt sig körde jag på med mitt rehabprogram och eftersom jag inte vet vilken maskin det var som gjorde att jag fick ont, eller om det var den totala mängden, så får jag väl börja om från början. Lite mera sansat.

Utöver den panikträningen har jag kämpat på med programmet och jag kan inte annat säga än att det gör faktiskt ganska ont dagen efter. Jag har haft ett samtal med Dr Sansone som ordinerade en kur med antiinflammatoriska tabletter i en vecka för att om det gick över - men det gjorde det alltså inte.

Och även om jag har haft lite ont har det gått bra - tills i går. Herregud, något hände i ryggen. Jag hade kört mitt rehabprogram på söndagskvällen och satsat lite extra på mina ryggövningar. När jag skulle vika en filt i soffan small det till i ryggen och smärtan spred sig snabbt ner i benen. Och där har den stannat kvar. Jag har nervsmärta från ländryggen ner till låren och det gör riktigt attans-ont. 

Tur i oturen är i alla fall att jag ska tillbaka till Johan imorgon och då hoppas jag att vi kan gå igenom allt rejält. Vad orsakar min smärta? Vad ska vi göra för att få mig tillbaka på banan och bli bättre - för just nu känns det lite hopplöst.

Det blev en ganska lång uppdatering om läget, men så blir det ibland. Jag återkommer när jag vet mer - kanske redan imorgon. 

Så till sist och än en gång - spring ni som kan, saker och ting kan förändras fort.

Jenny Johansson 1 st

Kommentarer

- 2015-11-17 22:52

Lämna en kommentar