Nya bud och cykeltur

05 Juni

Kolla, vad som hänger här på jobbet! Just det, en cykelhjälm - jag har cyklat. Hm, hur gick det till, jag får ju inte cykla? Jo, se det får jag. Livet är fullt av utmaningar och nya bud. Nu är det nya djärva rön som gäller.

Som ni vet skulle jag till IFK-kliniken i tisdags. Men det blev inte riktigt som jag hade tänkt mig. Det senaste budet jag hade fått var från ortoped Sven Ineroth på Aleris som sa att jag har FAI, alltså pålagringar på höften som måste opereras bort. Tills dess får jag bara crawla, absolut inte springa eller cykla. Så jag har matat längder i bassängen och sett fram emot en operation så att jag ska kunna återgå till löpningen så snart som möjligt. 

Men inget varar för evigt. Mina röntgenplåtar skickades vidare till Näl som skickade de vidare till IFK-klinken efter att vårdgarantin trätt in. Jag var supernöjd eftersom det betyder att allt går mycket snabbare och dessutom har IFK-klinken de bästa ortopederna i landet på just FAI-operationer. Så med höga förväntningar om att det här skulle gå fort och lätt gick jag in genom dörrarna till mitt första besök på IFK-klinken i tisdags morse.

Men sakta i backarna, ortoped Dr Sansone var inte riktigt med på noterna. Han och Sven känner naturligtvis varandra, men han var inte riktigt av samma åsikt. Enligt Sansone såg det inte så illa ut och han var dessutom tveksam till operation. VA! Jag blev helt paff. Hur kan två ortopeder ha så vitt skilda uppfattningar om samma röntgenbilder?

Nu vill jag tillägga att mitt mål inte är att opereras - det är att kunna springa igen. Och som jag ser det just nu, så har jag provat det mesta när det gäller rehab och alternativ träning, men jag har fortfarande ont. Så i min värld är det här det enda sättet att bli av med det onda. Då kan ni förstå vilken chock det blev när han säger att jag kanske inte ska opereras. Ska jag gå med det här resten av livet?

Men Sansone behöver mer information för att fatta ett beslut, säger han. Det betyder att jag ska tillbaka nästa tisdag och då ska jag röntgas igen med en mer avancerad apparat. Sedan ska han injicera bedövning i höften och skicka ut mig på en löprunda. Får jag ont trots bedövning så sitter det inte i höften. Går det däremot bra och jag springer utan att få ont, ja, då sitter det ju i höften. Den gamla hederliga beprövade uteslutningsmetoden, helt enkelt. 

Så här ett par dagar efteråt, när jag har sansat mig, inser jag ju att det är bra, men jag fasar för att det ska visa sig att det inte sitter i höften. Då hyser jag inte så stort hopp om att jag ska få ordning på det här och någonsin kunna springa igen...

Men tills dess får jag i alla fall cykla, enligt Sansone. Nya bud, inga problem att cykla. Så i morse lånade jag min granne Annas cykel och flög fram till Vänersborg - det var helt underbart! 3 mil blir det totalt tur och retur!

Titta vilken fantastisk morgon! Solstrålar, grönt och blommor. Kan det bli vackrare?

Kanske inte så snygg i cykelhjälm men vad gör väl det? Den här endorfinkicken varar länge och var välbehövlig. Och än så länge känns det inte värre i benet, höften och rumpan än vad det gör annars, så so far so good!

Med det önskar jag er en härlig helg och trevlig nationaldag. Mitt tips är att ge sig ut och springa idag, för imorgon ska det regna igen!

Jenny Johansson Träning 2 st

Kommentarer

Anne-Lie - 2015-06-06 19:46

Har nu pumpat cykel och laddar för en cykeltur till och från jobbet! Däremot vill jag inte ha regn och blåst utan sol och vindstilla innan jag antar denna utmaning! Ses på cykelvägen :)

Jenny - 2015-06-20 13:00

Hej Anne-Lie, såg inte din kommentar förrän nu! Hoppas cykelturen var bra. Det var mycket skönare att cykla än vad jag trodde så det lär nog bli fler gånger. Vi ses!

Lämna en kommentar