Planlöst, härligt löpande

07 Oktober

Oj, nu finns det risk för att det här blir ett marathoninlägg, jag har nämligen två rundor och flera dagar att redogöra för. Inte för att jag har någon slags redovisningsplikt här på bloggen, men dock, jag vill ju inte utelämna några intressanta fakta. Så vi sätter väl igång direkt. Sammanfattningsvis kan jag bara börja med att säga att det är underbart att springa - så det så!

 

Lördag: Jag utlovade ju innan helgen att det skulle banne mej bli löpning på lördag, så när jag vaknade på morgonen var jag riktigt laddad. Vi packade in alla familjemedlemmarna i bilen och åkte till simningen. En bra start på helgen, tycker jag. Man sitter där och tittar och dricker kaffe medan barnen kämpar i bassängen – nästan som att titta på fiskar i ett akvarium, hihi.

När det var avklarat åkte vi hem och käkade en god hamburgare till lunch. Mätta och belåtna fick vi för oss att vi skulle titta på en ny bil - valet föll på en Mini. Nu är det inte så att vi har bestämt oss än, men vi åkte i alla fall till affären, eller affär och affär, bilsalong kanske det heter, jag vet inte. Vi provkörde och funderade och visst är den fin – men det kostar att ligga på topp. Lily var i alla fall snäll när vi kom hem och ritade en mini till mig – typ, som plåster på såren. Jag kommer förmodligen att få hålla till godo med hennes papperversion och det är inte fy skam.

Efter en kanelbulle på ett fik i stan körde vi hem och bytte om – nu skulle det äntligen ske. Andreas följde med och planen var att springa mellan 5-7 kilometer i ett överdrivet lugnt tempo. Sagt och gjort, vi gav oss av.

Ser ni min nya Adidas tribes-t-shirt. Jag fick den på Lidingöloppet, men tyvärr gjorde jag väl mig inte riktigt förtjänt av den.

Vi sprang längs kanalen in mot stan och det var riktigt varmt. Vi hade bara kortbyxor och t-shirt, men solen stekte på. Otroligt underbart för att vara i oktober. Höstlöpning en solig dag har sina fördelar, frisk luft och solsken.

Vid Klaffbron styrde vi mot Fallen och där tog vi trapporna ner till Hojumstationen. Andreas föreslog att vi skulle pausa och göra lite styrkeövningar, så det gjorde vi. Tesagt gäller, som ni vet! Efter att vi underhållit några fiskare med våra övningar ett tag, sprang vi vidare uppför backarna bort mot Insikten och vidare mot Slussarna och hem till Skoftebyn. Totalt runt 8 kilometer. Plus styrka. Riktigt bra pass och framför allt – det kändes bra. Jag hade ingen klocka med mig så jag har inte en aning om vilket tempo vi höll, men det gick lagom fort. Andreas tyckte nog att det gick för sakta, men ibland är det jag som bestämmer...

När vi kom hem gjorde jag min granola igen för att ha till söndagsfrukosten och den blev lika god som vanligt. För er som vill ha receptet så kommer det här (från den fantastiska boken "Friendly bread"):

5 dl havregryn
3 dl quinoaflingor
2 dl bovetekross
2 dl nötter eller mandel
1 dl kokosflingor
1 dl solrosfrön
1 dl pumpakärnor
1/2 fibrex

2 dl vatten
1/2 dl honung
1/2 dl mörk sirap
1/2 rapsolja

1/2 linfrön
2 dl russin, tranbär eller annan torkad frukt
ev. 1 tsk kanel

Blanda alla torra ingredienser för sig och vätskan för sig. Häll vätskan över de torra och blanda väl. Krama gärna lite så att det blir lite klumpar. Strö ut på bakplåtspapper i en långpanna och låt stå i ugnen (180 grader) i 50 minuter. Rör runt då och då så att müslin rostas jämt. Ta ut och låt stå tills blandningen har svalnat.

Grymt gott att hälla på yoghurt och ringla lite honung över – nästan som en efterrätt.

Söndagen ägnades åt rensning av garderober och trädgården. Nödvändigt ont, antar jag. Trädgårdar är inte min grej!

Måndag: Inte min träningsdag egentligen, men eftersom det utlovas regn resten av veckan passade jag på direkt när Andreas kom hem så att jag skulle hinna med en mil innan hans pass. Det var lite kallare i luften och när jag gav mig ut var det mulet så jag ska villigt erkänna att det tog emot. Men när jag tänkte på att det ska regna i kväll, tisdag, så såg det betydligt bättre ut med moln och frisk luft, så jag tog på mig lite extra kläder.

 

Väst och långärmad, premiär för i år. Jag tog också på mig klockan för att ha koll på hur långt jag sprang. Däremot hade jag inte koll på hur fort jag sprang. Jag försökte helt enkelt springa så att det kändes bra. Efter några kilometer tjuvkikade jag...

Jag sprang ner till slussarna och vidare ner till Kärlekens stig. Det var kallt ute, men efter bara någon kilometer hade jag fått upp värmen och det var helt underbart i luften – friskt och härligt. Solen behagade dessutom komma fram lite grann så det var riktigt vackert nere vid vattnet.

Utsikt från Hängbron, visst är det vackert.

Lite skugga i ansiktet, men ni ser ju hur fint det var ute. Vi har en otroligt vacker stad och det finns så många fina ställen att springa på.

Mycket backar blev det i alla fall och det kändes bra. Jag sprang på och höll en ganska – för tillfället – hög fart. Efter Kärlekens stig tog jag backen upp mot Västergärdet och sedan bort till Insikten, kyrkan och Klaffbron. Där sprang jag ut på Spikön, över Järnvägsbron och andra sidan kanalen tillbaka till Skoftebyn. Det blåste rejält ute på Spikön vilket gjorde att jag fick medvind ända från Järnvägsbron till Slussarna. Ibland har man tur.

Lite kärlek spred sig längs kanalen i form av ett hjärta på väggen. Tänk om allt kladd var så här fint. Lite längre fram fanns exempel som inte alls höll samma nivå.

Totalt blev rundan nästan en mil och jag höll 5:23-tempo, trots allt backar. Jag var faktiskt riktigt nöjd. Hörde ni, jag var till och med rejält nöjd med min insats. Inte så illa, eller hur?

Ja, det känns som om jag är tillbaka. Slut på halsont och annat strul, nu vill jag bara springa. Och jag har ju faktiskt ett par månader på mig då jag kan träna lite som jag vill och passa på att springa helt planlöst utan att ha ett schema att följa. I december är det tillbaka i bojorna för att träna inför Stockholm marathon. Så nu tänker jag njuta av det planlösa löpandet. Hej svejs!

 

Jenny Johansson Träning 0 st

Kommentarer

Lämna en kommentar