Simning, rehab och abstinens

17 Maj

Jag har inte varit medveten om hur mycket löpningen ger mig förrän nu. Det är nu tre månader sedan jag sprang senast och förutom att jag har grym abstinens efter att få ta ut mig ordentligt och röra på mig, så har jag dessutom blivit tröttare. Det var längesedan jag somnade till bolibompa men nu är det inte långt borta. Jag tycker det är skönt att gå och lägga mig vid 17-tiden och ta en liten tupplur. Herregud, är det så här människor som inte tränar har det? Inte undra på att många går runt och är trötta.

Men i det stora hela går det ändå bra.

   

Jag simmar och det går bättre och bättre. Tyvärr kommer jag inte dit så ofta som jag hade önskat, det tar ju lite längre tid, men ett par gånger i veckan brukar det bli. Typ! Saga och Lily följer ofta med - och deras kompisar - och det är jätteroligt. Ni förstår ju att jag är populära mamman nu som åker och badar minst en gång i veckan med barnen. Innan var det Andreas grej.

Och om ni trodde att jag har slutat att köpa prylar för att jag inte springer, då trodde ni fel. Även simning har sina redskap. Jag har beställt en egen dolme och paddlar från wiggle.com. Och för alla er som tycker att man ska stödja de lokala affärerna så vill jag bara berätta att jag var hos alla jag kunde komma på och frågade först - men de hade inga dolmar. 

Jag försöker att äta nyttigt och efter larmet om att frysta hallon kan orsaka sjukdom och till och med död, fick jag koka min egen hallon-chia-sylt. Pretto, eller hur? Men det blev ganska gott, så nu får jag ha det på gröten, på chiapuddingen och i yoghurten i stället för upptinade hallon. Det är intressant det där med mat och träning. Normalt sett äter jag ju en hel del eftersom jag springer bort det mesta. Men nu när jag inte rör mig lika mycket måste jag ju anpassa matintaget efter det, och det är faktiskt riktigt svårt.

  

Och så blir det en hel del promenader. Vet inte riktigt vad Saga gör på den här bilden, men jag tror att hon är rätt trött på mina selfiesar vid det här laget. Vi gått mycket runt slussarna, Kärlekens stig och fallområdet. Det är så otroligt vackert just nu. Man önskar nästan att man kunde springa...

Hur går det då med rehab och operation? Jo, jag har fått tid på IFK-kliniken för ett första besök. Den 2 juni är det dags och jag längtar. Däremot har jag inte varit så flitig med rehaben som jag borde och det straffar sig naturligtvis. Jag blir stel och får ont så jag måste skärpa mig. I dag tog jag ändå tag i det och gjorde så gott jag kunde. En del övningar gjorde ont så jag fick ändra lite och avstå från vissa. Men det kändes i alla fall jättebra efteråt - både fysiskt och mentalt.

  

  

Jag har förflyttat mig från källaren till uterummet och det känns lyxigt.

Så efter en rehabomgång var jag värd en kopp kaffe. Jag har haft två rätt tunga dagar med en otrolig abstinens efter att springa och få mig en endorfinkick. Trodde att det skulle avta med tiden, men i går kom det tillbaka med full kraft. Starka grejer, det där. Gäller bara att genomlida och blicka framåt. Några månader till... 

Psst! Jag kan inte hålla mig från att läsa Runners World och idag hittade jag de här fem tipsen på Ann-Sofie Forsmarks blogg. Inget vetenskapligt, bara roligt - måste fundera över mina bästa fem tips som gör livet lättare.

Jenny Johansson 0 st

Kommentarer

Lämna en kommentar