Skärpning!

20 Februari

Det gick ju så himla bra. Jag hade självdiciplin och kämpade på. Det blev bättre och bättre och jag fylldes av hopp. Så kom det ett bakslag. 2 kortisonsprutor och jag borde ha återgått till min plan. Men så blev det inte. Jag har slarvat ... och slarvat igen. Nu är det dags för skärpning och fokus. Eller som en av mina nya arbetskollegor sa till mig på jobbet: "Det är ju bara upp till dig". Så sant, så sant - det är helt upp till mig och i veckan som gick tog jag upp det med Andreas. Han höll såklart med och nu har jag en plan.

1. Rutiner. Det är det enda som funkar när man har ett liv som fylls av jobb, barn och andra saker som pockar på uppmärksamhet. Jag och Andreas har nu bestämt att vi återgår till våra bestämda träningsdagar, vilket betyder att jag tränar på måndag, onsdag och lördag. Andreas tar alla andra dagar - utom fredag, då är det mys. Det låter tråkigt med scheman och rutiner, men det är det enda som funkar och ett bra tips för alla er som känner att ni inte har tid för träningen. Gör ett schema som alla i familjen är med på. Då är det lättare att "ta sin tid" och få förståelser för det.

2. Självdiciplin. Ja, så är det. För att komma in i träningen igen är det bara självdiciplin som gäller. Och så måste man har bestämt sig. Det finns inte plats för några tveksamheter. Kraften i oss som styr vår lata sida är så stark och tar varje tillfälle att trycka ner sportiga initiativ. Med andra ord - det man har bestämt gäller - vare sig regn, blåst, sol eller snöstorm. Och är det så illa att det verkligen inte går, då kan man alltid göra något inomhus - hemma eller på gymmet.

3. Prioritera. Jag har en förmåga att prioritera mitt jobb - det är som en drog för mig. Jag älskar mitt jobb, och det är ju jättebra, men det äter liksom upp mig. I min plan ingår att göra saker med måtta. Jobbet är viktigt, men jag måste lära mig att koppla bort det lite då och då till förmån för andra saker - som träning.

4. Använd morgonen och lunchen. Det här har blivit min absoluta favorit de senaste åren. Det är nästan som om jag lurar mig själv. Kör jag ett morgon- eller lunchpass på Active är jag ju redan klar när jag kommer hem och då känns det som en bonus. Plötsligt har man tid till något annat, som att vara med barnen eller att gå en promenad med Saga. 

Ja, så får det bli. Där har ni hela upplägget. Enligt sjukgymnasten är jag ju redo för att köra på ordentligt nu, vilket naturligtvis innebär att jag ska öka succesivt och LYSSNA på kroppens signaler. Så del två i min plan är att planera VAD jag ska träna. Jag skulle vilja testa att köra några spinningpass som alternativ träning till löpningen. Kombinerat med rehab, styrkapass och upptrappning (sakta) av löpningen har jag nog en bra blandning. 

Så hur har det gått under de två senaste veckorna. Lite blandat, kan man säga. Jag har gjort några rehabpass, men tyvärr inte sprungit något. Förra helgen var jag och Lily i Stockholm och under veckan som gått har det varit fullt upp. Det var också då jag bestämde mig för att ta tag i situationen. Så på fredag morgon bar det av till Active för ett SS-pass. Och när man väl är där är det så självklart. Varför är det så svårt att prioritera träningen? 

Jag tycker bäst om morgonpassen så nu satsar jag på måndag eller fredag morgon - eller kanske både och. Vi får se. På fredag ska jag tillbaka till sjukgymnast Johan så vi får se vad han säger. Jag blir fortfarande lite stel i mitt högra ben, på baksidan, så fort jag anstränger det benet. Men han har säkert någon bra lösning på det. 

Vet ni förrestesten hur man kommer åt problem med Ischiasnerven? När jag träffade Johan senaste gången och berättade om min nervsmärta ner i baksida lår sa han: "Det låter inte som om att det kommer från höften, det låter som klassisk Ischiassmärta". Han visade mig två övningar jag skulle göra och det har funkat superbra. 

Ligg så här några sekunder, typ fem, och lägg dig sedan ner på golvet igen. Gå upp i samma position och håll i fem sekunder och ner igen. Upprepa tio gånger och du kan göra det ett par gånger om dagen. Det viktigaste är inte att komma så högt upp som möjligt utan att gå så högt upp man kan och samtidigt slappna av i rygg och rumpa. 

Den andra övningen har jag ingen bild på, men man ligger på rygg, raklång och drar upp ett ben, helt rakt, mot taket. Hjälp till med händerna för att dra benet mot magen, men se till att det fortfarande är rakt. När jag säger magen menar jag att det är dit man ska sträva, det är såklart helt ok om man inte ens får upp benet rakt mot taket. I början börjar benet att skaka för att det är så ovant vid rörelsen, men det blir bättre. 

Sådär ja, det var allt för idag. Lite tips på hur man ska komma igång och hur man ska bekämpa Ischias-smärta. Ge er ut i snöslasket nu och spring. Visst känns det lockande?

Jenny Johansson Träning 0 st

Kommentarer

Lämna en kommentar