Slussvarvet, Tjejmilen och Lidingöloppet

04 September

Ok, det känns som om vi har mycket att gå igenom så vi sätter igång direkt!

Veckan har varit bra med ett jobb i Göteborg, återbesök hos Dr Sansone, mycket rehab, för mycket gång och lite firande. Men vi återkommer till det - först lite goa tips.

1. För er som har missat det så är det Slussvarvet imorgon. 6 kilometers löpning runt kanalen och 200 kronor av anmälningsavgiftens 300 kronor går till Cancerfonden. Ett fantastiskt tillfälle att förena nytta med nöje och ett grymt bra initiativ från  arrangörerna. Jag vet faktiskt inte om det finns några platser kvar, men om det inte gör det går det att skänka pengar ändå och naturligtvis heja på alla andra som springer eller går. Så ut med er och gör lite nytta – starten går klockan 11.00 i Gamle Dal'n!

Smidiga grabbar som värmer upp inför förra årets Slussvarvet - då var det gult, i år är det orange som gäller.

2. I veckan kom en tindrande Saga hem efter att hon varit på Actives utomhusaktivitet vid Hansenplatsen i Trollhättan. Tanken är att få barn att träna rätt och stärka sina muskler, bli rörliga och öka balansen. Ett riktigt härligt initiativ, tycker jag, med tanke på hur många av våra ungdomar som sitter still idag framför datorer och ipads (jag låter gammal, jag vet). I oktober sätter Active dessutom igång en åtta-veckors-kurs för barn mellan 8 och 14 år. Saga var lyrisk och tyckte att det var jätteroligt och ska fortsätta under hösten. Klicka här om ni också vill anmäla era barn!

3. Så här såg det ut 2013, jag, syster Sabine och Heli. I morgon är det dags igen för tjejerna att springa Tjejmilen. Jag är såklart inte anmäld, men jag vill ändå passa på att önska alla andra som kämpar lycka till!

Så där, då var mina påminnelser och lyckönskningar avklarade. Nu går vi på veckan som gått.

Jag började mjukt med att jobba hemma på måndag, men tisdag bar det av till Göteborg. "Är du säker på det", sa Andreas kvällen innan, men har jag bestämt mig så har jag. Jag kryckade iväg till bussen och hoppade på. Väl nere vid resecentrum i Trollhättan hade de flyttat på busshållplatsen några hundra meter bort, men jag kämpade på till perrongen. Är det inte lite typiskt att de flyttar på busshållplatsen just nu, varför inte förr eller senare?

På tåget fick jag en sittplats, så jag var nöjd, men den stora utmaningen väntade fortfarande på mig nere i Göteborg. 800 meter har jag mellan stationen och min arbetsplats. Det kan låta kort, men med krycker och nyopererade höfter känns det betydligt längre. Det tog mig 15 minuter att komma fram, men jag var ganska nöjd ändå. 

Ja, sedan var det väl bara att sitta stilla och jobba då. Nej, jag hoppade runt på mina kryckor som en tok hela dagen. Jag fotograferade och gick ner på knä, jag gick fram och tillbaka i korridorerna och jag gjorde min rehab. När det var dags att gå tillbaka till stationen vid arbetsdagens slut var jag helt färdig. Min höfter värkte och det kändes som om jag aldrig skulle komma fram. Jag hoppade på tåget och ringde Andreas som fick hämta mig på stationen i Trollhättan. Men vet ni, han sa aldrig: "Vad var det jag sa", vilket faktiskt hade varit helt befogat. Han är snäll han, min man!

Så vad lär jag mig av det här - ja, inte mycket. För jobba måste jag, men jag ska försöka att inte gå så mycket på jobbet, utan bara röra mig korta sträckor. På onsdagen skulle Andreas också jobba i Göteborg så då fick jag skjuts ända fram till dörren. Sen kom han och hämtade mig före lunch och körde mig till Dr Sansone för mitt återbesök.

Återbesöket gick bra. Vi tog nya röntgenbilder och det såg fint ut. Jag klagade lite över att det gjorde lite ondare nu, men det är helt normalt sa Sansone. Så nu är det bara att jobba på med min rehab och se hur saker och ting utvecklar sig. 

 

Jag sliter med mina tre rehabpass om dagen och jag måste säga att jag är riktigt flitig - speciellt på morgonen då jag går upp 05.30 för att göra mitt första pass som tar ungefär 35 minuter. Sedan gör jag ett på lunchen och ett på kvällen. Det gäller att planera för att hinna med. Inte tänka, bara göra!

Annars tränas det en hel del i vårt hus inför Lidingöloppet. Det går av stapeln om tre veckor och Andreas ska naturligtvis springa - och vi ska heja på. Han kör flera löppass i veckan, ett pass med backträning, ett långpass med backar och ytterligare ett distanspass. Dessutom försöker han få in ett styrketräningspass också. Så ni kan tänka er att han blir fit for fight.

 

Tänk om han visste att jag har lagt ut den bilden, hihi. Den tog jag i söndags efter att han hade sprungit Kraftprovet två varv. Han var ganska trött och svettig när han kom tillbaka. En vecka till med långpass, sedan är det nedtrappning som gäller.

För alla er andra som ska springa Lidingöloppet så kan några sista-veckors-tips vara bra. Här får ni hjälp av Runner's Worlds coach LG Skoogh.

Till sist har vi även hunnit med att fira lite - men vad kan jag inte avslöja ännu. Men snart! Det finns väl i och för sig alltid något att fira... 

Jenny Johansson Träning 0 st

Kommentarer

Lämna en kommentar