Smärta, panik och rehab

20 Januari

Oj, så glada vi är. Den här bilden tar vid där förra inlägget slutade. Jag och Josefine gav oss ut på en runda i söndags kväll och som ni ser var vi väldigt nöjda när vi kom tillbaka hem. Rundan kändes för övrig betydligt längre än den var, vet inte varför, men vi sprang och sprang och gissade på mellan 12 och 13 kilometer, men när vi kollade hade vi sprungit 11,2. 

Däremot tog vi lite nya väger, vilket alltid är kul. Vi sprang över slussarna, in till stan och ut på Spikön. Över järnvägsbron men där tog vi vänster och sprang bort mot hamnen och in i det lilla industriområde som finns där. Efter lite kringelikrok sprang vi under 45:an och kom ut norr om Edsborg. Sedan var det bara att springa längs cykelvägen ända bort till Karlstorp, korsa 45:an igen och ta Karlstorpsvägen hem till Skoftebyn igen. Visst känns det längre än 11,2? Hm, konstigt.

I alla fall så kändes det bra i höften ända fram tills jag var i höjd med Edsborg. Där började det göra ont, men jag hade inget val än att fortsätta springa - jag kan ju inte gå hem och bli kall. När jag väl kom hem gjorde det ganska ont och jag började oroa mig för min smärta. "Kanske är det här med att springa inte så bra", var min slutsats när jag låg i soffan senare på kvällen och beklagade mig för Andreas. Jag såg framför mig om hur mina drömmar om Stockholm marathon gick i kras. Hur ska jag kunna träna om jag inte ens kan springa en mil utan att få ont?

I ren desperation tog jag fram min juicepress. Hur hänger det ihop, tänker ni? Jo, om jag inte kan ha kontroll över min kropp och var det gör ont så kan jag i alla fall försöka ge kroppen lite näring - typ...

 

Ja, jag vet, inte speciellt logiskt, men jag slängde i alla fall i apelsiner, morötter, ingefära, selleri och fänkål. En härlig blandning som blev riktigt god, jag drack två glas och det kändes mycket bättre.

Men fortfarande malde oron i mig och eftersom jag är en googlare av rang kunde jag inte låta bli att googla på höftsmärta innan jag gick och la mig. Ingen bra idé, kan inte rekommenderas. Oron minskar ju inte direkt, kan jag avslöja.

Det kändes i alla fall lite bättre när jag vaknade måndag morgon och även om det fortfarnade gör ont när jag sitter still för länge är det betydligt bättre nu. Och så har jag varit hos Oscar igen. Aj, aj, aj. Ja, det gör ont, men ont ska med ont fördrivas, eller hur är det?

Han knådade och stack i sina nålar så det stod härliga till. Han är dessutom ganska slug och pedagogisk, den där Oscar. Han pratade länge om den mentala biten, om hur hjärnan upplever smärta och att det faktiskt kan göra ondare för att man är orolig eller stressad. Och i mitt fall har jag ju en släng av både och. När jag gick därifrån hade han lyckats intala mig att:

1. Det är absolut ingen fara med min höft, den kommer att repa sig och även om det gör ont så är det inte farligt.

2. Jag måste göra mitt rehab-program minst 6 gånger i veckan!

3. Helst ska jag dessutom byta ut min löpning mot 5 pass på Active i veckan - och ett kortare löppass på helgen.

Hm, nummer 1 känns väldigt bra. Jag ska bara tala med min hjärna om saken. Nummer 2, visst jag ska verkligen göra ett ärligt försök att få till 6 rehabdagar i veckan, typ varje dag. Nummer 3 - nja, jag är nöjd om jag klarar 3 pass på Active i veckan och ett löppass på helgen.

Och det här börjar redan imorgon, onsdag. Oscar bokade in mig på lunchpasset så det är bara att sätta igång. Herregud, vad stark jag kommer att bli! Det är med skräckblandad förtjusning som jag tar mig an den här utmaningen. Det har inte fungerat förut, men den här gången ska jag ta fram min ökända envishet och verkligen se till att det blir gjort. 

Så idag när jag kom hem lagade jag mat till familjen - linssoppa med kokosmjölk. Tror ni att den gick hem? Andreas beskrev den som en brunsås som stått för länge och blivit tjock och grynig. Saga åt den inte alls och Lily försökte säga att hon tyckte den var god, men gav upp efter några skedar. I alla fall smet jag ner i källaren efter maten för att göra min rehab. Det gick bra och även om det ärligt talat är dötrist, så överlever jag. 

Hoppet är det sista som överger människan, så nu jäklar ska här tränas. Ha det gott och njut av löpningen så länge du är skadefri! 

Jenny Johansson 4 st

Kommentarer

Jocke - 2015-01-20 23:40

Kan du inte ta bort något löppass i veckan och istället köra alternativträning (som kan vara skonsammare mot din onda höft) som komplement till din löpträning, typ spinningcykel, och/eller crosstrainer?



Hur känner du när du springer på löpband, gör det lika ont som när du är ute och springer?

Jenny - 2015-01-24 10:58

Hej Jocke! Jo, det är naturligtvis helt rätt med alternativ träning, men så förbaskat tråkigt. Jag har så svårt för att ställa mig på crosstrainer eller köra spinning och jag vet att jag borde ge det ett försök, men ack… det funkar inte. Jag har ju testat en del löpband och då blir det ju lite kortare pass så det funkar ok. Min hantering av situationen nu är supersatsning på rehabprogrammet - mellan 5 till 6 gånger i veckan, styrkepass på Active och ett till två löparrundor i veckan. Jag får testa mig fram med längden och absolut inte springa när det börjar göra ont. Vi får se om det funkar!

Suss - 2015-01-24 21:30

Hej. Vad har du för märke på din blender som du gör smoothies med? Är du nöjd?

Jenny - 2015-01-25 13:27

Hej Suss! Det är en wilfa modell BL-1200. Jag är jättenöjd. Jag var noga med att köpa den starkaste jag kunde hitta eftersom jag var trött på att stå och röra runt med en sked. Det har hänt med den här också, men det är inte ofta.

Lämna en kommentar