Sol och små förhoppningar

11 Februari

Titta, vad vackert. Jag och Saga tog en promenad i går kväll och man kan ju inte klaga på solnedgången över slussarna. Tänk att nu går vi mot ljusare tider och man blir så glad över att det är ljust (eller nästan ljust) när man åker till jobbet och ljust när man åker hem. Om en månad kan man springa långt in på kvällen i dagsljus. Härliga tider ligger framför oss.

Och att springa i solsken är väl något av det bästa som finns? Snacka om frigörelse av endorfiner efter en lång vinter i mörker och regn. I helgen fick jag och Josefine en härlig dos av det stora runda, gula klotet.

Välkommen tillbaka blå himmel! Jag kunde naturligtvis tagit lite mer vykortsbilder av det vackra vinterlandskapet, men det fick bli så här. Vi hade bestämt att ge oss ut klockan 10.00 på söndag morgon för att passa in allt annat som vi hade planerat i helgen. 10.00 blev den gemensamma nämnaren vi kunde hitta. Och med tanke på vädret, var det ett lyckokast. Vi sprang från Skoftebyn, över slussarna, bort mot Insikten och till kyrkan. Vi höll oss på vägarna för att inte halka omkring för mycket eftersom det var snorhalt på vägen. Vid kyrkan fortsatte vi bort mot Klaffbron och in mot centrum. Bort till kommunhuset och vidare bort mot Hjortmosseparken och sedan hem till Skoftebyn igen. Totalt 8 kilometer i 5:30-fart. Helt ok tempo, med tanke på att vi hinner prata en hel del under rundan.

Som vanligt kändes det i rumpan, eller rättare sagt i benet. Det strålar ner i benet mer nu än tidigare och det onda i rumpan och höften är i stort sett borta. Konstigt. Men jag har bestämt mig för att inte tänka för mycket på det utan fortsätta att springa och låtsas att det regnar. Jag känner mig lite stressad över min Marathonträning nu. Jag måste öka distansen, det går inte att masa runt i fem och åtta kilometer. Näpp!

 

Så här såg min uppladdning och nedladdning ut. Före passet blev det min goa smoothie med müsli och kokosflingor och efteråt blev det tigerbalsam för hela slanten. Min pappa säger ju alltid att det enda som hjälper mot skador är tigerbalsam så nu lyssnar jag på honom - men bara den här gången!

När jag kom tillbaka från vår runda var Andreas startklar - han har ju kommit lite längre med sin marathonträning, den spjuvern. Han är uppe i två mil under sitt långdistanspass. Attans, inte bra. Ni förstår ju att jag bli lite stressad. 

Springer man två mil går det väl an att vara så här glad. Men jag är naturligtvis glad för Andreas skull...

Jaja, gråt inte över spilld mjölk, som jag brukar säga till mina barn. Jag kämpar i alla fall på med min rehab och försöker i alla fall få till två pass i veckan på Active. Men det är lite svårt med mitt jobb, men jag gör så gott jag kan. I måndags morse blev det i alla fall morgonpasset klockan sju och det var härligt som vanligt. Jag önskar att alla som hade chansen gick på det passet för att det är så himla bra. I måndags var det fokus på bålen - superbra för min del. 

Nej, nu är det dags att laga fisksoppa och kanske få till en liten runda. Jag vet, det kan kännas jobbigt att ge sig ut – men läs det här som lite inspiration. Lycka till!

 

Jenny Johansson Träning 3 st

Kommentarer

Jocke - 2015-02-12 23:59

Hej! Har du testat att få neurodynamisk behandling, alltså kolla dina nervbanor bl.a som kan vara orsaken till smärtan



Förstår att du har svårt att få ihop dina dagar med jobb, familj etc. Kanske kan du göra många av dina rehabövningar på Motionspalatset när du ändå jobbar i närheten, före jobbet, lunchen eller direkt efter jobbet.



Jocke - 2015-02-18 19:46

Vänersnäshälsan

Jenny - 2015-02-13 21:22

Nej, det har jag inte testat, var gör man det? Jag tycker att jag fått till en bra rutin att göra min rehab på kvällarna - även om det inte blir alla kvällar! Tack för dina bra tips!

Lämna en kommentar