Taggad långt ner i tårna

29 Augusti

Oj, oj, oj, vilken vecka! Här ligger man inte på latsidan. Och det känns som om jag har fått en nytänding. Eller,  ja, om ni frågar Andreas som träffar mig varje kväll så undrar han nog vad jag pratar om - jag stupar i säng, helt slut, varje kväll klockan 21. Men det är inget att oroa sig över. Jag är som ett tomtebloss - jag totalbrinner så att det frasar större delen av dagen och sedan är all energi helt slut.

Vad står då siffran fyra för? Jo, det är så många gånger som jag gör rehab varje dag - fyra pass och det gäller att ha koll på räkningen. Först måste man räkna hur många gånger man gör rehaben, sedan hur många repetitioner man gör av varje övning och sedan hur många sekunder man ska hålla still varje övning. Ja, ni förstår att hela dagen består av siffror - 4, 10, 20, 5 och 6. 

Här ligger jag på vår ryamatta och gör min rehab, måste säga att jag ser lite scary ut på den här bilden.

Så vad har du hänt den här veckan? Jo, jag gick ut hårt och åkte till jobbet på måndag morgon. Men först klarade jag av både min rehab och dusch. Vet ni hur det är att duscha med stora plåster typ 15x15 centimeter på benen, som inte får bli blöta. Jag har kommit på en lösning med plastpåsar och maskeringstejp, men det får ni inte se några bilder på ...

Väl på jobbet var det full fart, möten, texter, stora fototapeter och filmbeställningar. Ja, jobbet är kul, men jag var noga med att göra min rehab hela tiden. Tisdag hade jag problem att ta mig till jobbet så jag fick jobba hemma. Onsdag var jag tillbaka på jobbet och på kvällen spelade vi in en ny reklamfilm i Uddevalla. Jag kan inte avslöja vad det är men jag och mina tjejer spelar lycklig familj med en annan pappa - tyvärr, Andreas fick inte vara med, varpå Lily började sura och sa "det här är inte min familj, för det är inte min pappa". Ja, det är ju faktiskt helt rätt!

Så kom äntligen torsdag då jag hade bokat in min träff med naprapat Mathias Brunberg. Han kommer att sköta min rehabträning, eller det får jag ju göra själv, men han lägger upp mina program och följer upp. Nu var det nämligen dags för mitt första riktiga rehabprogram.

Och jag är grymt taggad - det är så kul att komma igång med övningar och att de faktiskt, förhoppningsvis, leder till något. Jag har fortfarande ont i benet, men jag hoppas att det ska släppa så småningom. Mathias la i alla fall upp ett program till mig och vi gick igenom övningarna - totalt fem stycken:

Jag har inte bilder på alla, men de två första övningarna var höftlyft när man ligger på mattan med böjda knän och lyfter höften uppåt. Andra övningen var musslan där man ligger på sidan med böjda knän och lyfter översta knät upp och ned. Det här är tredje övningen där man lyfter ben och armar diagonalt uppåt, om ni förstår vad jag menar. Om inte annat så ser ni ju. 

Den här övningen är lite svår, man ska spänna fast gummibandet i en stolpe och runt vristen, sen böjer man knät och drar benen i sedled sakta. 

I sista övningen spänner man fast linan som sitter fast i "tyngdmaskinen" runt foten och drar bakåt. Jag får absolut inte belasta höftböjaren så här gäller det att vara lite försikig.

Ja, nu ska de här övningarna göras en gång per dag och det andra rehabprogrammet 2 gånger per dag - alltså 3 rehabpass om dagen. Finfint! Om ett par veckor ska jag tillbaka till Mathias och få ett nytt program. Jag är så himla nöjd att jag fått Mathias som hjälper mig med det här, han är duktig och jag litar på att det blir rätt. 

Därifrån bar det av hemåt för llite mer jobb och sedan ner till Göteborg för ett drinkparty. Ja, hur jag tog mig dit är en annan historia, men det var inte billigt! 22.00 kom jag hem igen och behöver jag säga att jag var trött. Attans, det tar på krafterna att vara ett socitetslejon mitt uppe i allt annat :) 

Och i går var det jobb igen. Fick grymt mycket gjort, ni vet de där dagarna när man bara avverkar den ena uppgiften efter den andra, när dåliga samveten bara betas av. Underbart inför helgen. 

Ja, och nu sitter jag här och är euforisk över mitt nya liv. Det gör fortfarande ont, jag ser ut som en gammal tant när jag går och jag blir lite trött - men det viktigaste är att jag kan göra något åt min situation själv. Det är uppfriskande och ger energi. 

Så kan jag, så kan ni! Ger er ut och spring, cykla, paddla, ja vad som helst. En sak är i alla fall säker - ni kommer inte att ångra det!

Jenny Johansson Träning 0 st

Kommentarer

Lämna en kommentar