Tillbaka

31 Januari

En bild säger mer än tusen ord, eller hur? Tio månader sedan sist och även om det var kort - så var det helt underbart. Jag har ingen kondition, det högg till i ljumsken några gånger, men jag gjorde det. Och det var helt underbart! Vilken endorfinkick!

Men vi backar bandet någon vecka. Ni kommer väl ihåg att jag skulle till Rom på konferens och att jag varnade för att jag skulle lysa med min frånvaro här på bloggen under den tiden. Och det blev nästan en hel vecka till. Rom var kul, såklart, men också mycket jobb. Under tre dagar gick jag inte utanför hotellet en enda gång så jag kunde lika gärna på en åker i Skövde. Synd, på en sådan fin stad - Rom alltså. Skulle vilja ha sett mer, men nu blev det som det blev. Tur att jag hade så roliga arbetskamrater i alla fall. Vi hade riktigt roligt. 

Väl hemma var det dags för att avsluta ett annat kapitel i mitt liv - nämligen Mölnlycke Health Care. Jag har inte varit där speciellt länge, men i fredags gjorde jag min sista dag. Ledsamt, men jag är också spänd av förväntan på mitt nya jobb. I morgon traskar jag iväg till Profil Kommunikation och det ska bli härligt att slippa pendla. Men det gjorde också att förra veckan fylldes ganska bra med jobb för att jag skulle hinna med att avsluta allt. Så med huvudet i den stora skämskudden erkänner jag motvilligt att det har gått åt fanders med min rehab. De sista två-tre veckorna har varit riktigt usla. Så är det - men ingen idé att gräma sig, bättre att skärpa sig. Så trots att jag var på IFK-kliniken redan i måndags och fick besked om att jag fick börja springa, var det först idag som jag kom ut på min premiärtur. Nu undrar ni såklart varför jag inte sprang igår. Jo, om sanningen ska fram var jag på en rejäl skiva i fredags kväll med Mölnlycke. Mitt läge i går var mer horisontellt än vertikalt. Ingen bra dag, men det var det värt. 

Så idag bar var det helt enkelt dags. Jag har fått ett löparprogram av min nya sjukgymnast, som också heter Johan. Den andra Johan gick ju på pappaledighet vid jul. Jag får springa tre gånger i veckan. Första veckan ska jag springa fem minuter, gå två, springa fem och gå två. Sen är det slut! Vecka två ökar vi löpsekvensen till 10 minuter och vecka tre får jag springa 20 minuter i streck. Funkar det så kan jag sedan öka successivt. Så håll tummarna för att det går bra. 

Jag fick också några nya övningar, eller rättare sagt en ny övning och ett nytt gummiband.

Det ser ganska litet ut på den här bilden men jag skulle tippa på att det är 30 centimeter i diameter. Man sätter det till exempel runt knäna när man gör en övning och får extra motstånd. Ganska smart faktiskt. Jag gör även krabbgång med böjda ben och gummibandet runt smalbenen. 

När jag väl var färdig med min premiärtur och mitt rehabprogram, kände jag mig så positiv att jag drog fram juicepressen. Ja, det var en sanning med modifikation - jag kände väl också att kroppen har tagit lite stryk efter Rom-resan och fredagens festligheter, att det var dags för en liten rensning. Jag pressade:

  • 4 morötter
  • 1 selleristjälk
  • 1 apelsin

Och då blev det såhär:

Det låter ganska illa, jag vet, men det är inte så tokigt. Saga trodde hon skulle kräkas, men jag tycker att det är ganska gott faktiskt. Jag vet, lite pretto, men det känns bra efteråt. 

Hur går det då med min utmaning - handstand, tror jag att det kallas. Ni kommer ihåg att jag skulle stå på armarna och ha ett ben framåt och ett bakåt. Jo, jag kan meddela att jag har tränat. Jag och Saga började i snön.

Det är jag som är den svarta klumpen i förgrunden. 

Sen provade jag inomhus mot en vägg. Tänkte att jag behöver träna på att stå på armarna först, innan jag börjar träna balansen.

Ser bättre ut, eller hur? Nu ska jag bara lyckas hålla balansen utan att luta mig mot väggen. Jag fortsätter att öva och återkommer med hur det går. 

Ja, och där tar det slut för idag. På tisdag hoppas jag kunna ta mig en tur igen. Johan säger att jag måste känna efter och gör det ont, måste jag dra ner på tiden jag springer. Men förhoppningsvis behöver jag inte det. Tänkte även försöka få till ett pass på Active den här veckan - rehab kan bli så förbaskat tråkigt när man står där själv i källaren och kämpar. 

Så ger er ut, alla ni som kan, njut av ljuset som kommer nu och den friska luften. God natt!

Jenny Johansson 2 st

Kommentarer

Britt - 2016-02-01 16:11

Tummen upp för dig!!!

Jenny - 2016-02-09 08:16

Tack Britt, jag kämpar på!

Lämna en kommentar