Tillbaka på starka ben

14 September

 

Riktigt halsont eller inte, det ska jag låta vara osagt, men något konstigt var det. Och det satt i - i sex dagar. Till slut trotsade jag hela grejen och tänkte "nu får det bära eller brista" och så gav jag mig ut på ett långpass. Snacka om utrensning, och peppar, peppar, men än så länge känns det bra.

Vad gör man då, när man inte kan springa - på över en vecka. Ja, i mitt förra inlägg gav jag förslag på både det ena och det andra och den här veckan har jag också gjort saker för att skingra tankarna. Jag har bland annat jobbat mycket, varit med Saga en halv dag i skolan och lärt mig mycket om ärtplantering. Jag har målat naglarna och spelat shuffleboard på Buddy's för första gången i mitt liv. Jag har njutit av flera glas vin och jag har gått en och annan promenad. 

Men som sagt, det finns en gräns då det inte håller längre, då man måste bestämma sig. Ska jag hålla på med allt det här konstiga eller ska jag springa? Svaret blev naturligtvis - springa!

Men först måste jag berätta om hur det gick med min fråga till Runners worlds löparcoach, L-G Skoog. Jo, det gick alldeles utmärkt, tackar som frågar. Så här svarade han på hur jag skulle lägga upp min träning inför Lidingöloppet när jag nu har drabbats av en förkylning ett par veckor innan.

Hej Jenny
Trist som faan att bli sjuk så tätt inpå. Kolla i Runners world de senaste numren. Där har jag skrivit artiklar om Lidingö förberedelser.
Men i korthet:
Kör ett långpass på 22-23 km i helgen.
Lägg in ett pass långbacke 8x90 sek
Och långintervall 4x3 km terräng

Vila mån och tors samma vecka dom loppet
Mvh
LG

Kul, eller hur! Jag fick svar, det trodde jag faktiskt inte. Om ni vill få fler tips av L-G Skoogh eller läsa hans tips inför Lidingö så finns han på Runners Worlds hemsida eller läs hans blogg.

Ok, så det betyder långpass i helgen. Check, redan avklarat. När jag vaknade på lördagsmorgonen kändes det lite i halsen men som sagt, jag hade fått nog. Så jag bestämde mig för att springa. Saga skulle ha kalas för sina tjejkompisar på Quality Hotel så jag packade väskan och tog med mig mina springkläder. Planen var att springa hem från Vänersborg och fortsätta upp i Strömslund, ut mot Hjärtum, vika av ut på Edsvidsleden och sedan över Hängbron och Kärlekens stig hem. Enligt L-G:s rekommenderingar var det 22-23 kilometer som skulle kutas, men jag hade inte en aning om hur lång rundan skulle bli. Det får bli som det blir, tänkte jag. Trots allt var det ju den första rundan efter förkylningen (och det var INTE LG:s tips att göra så).

Hej då, familjen!

När kalaset var över, och jag hade stoppat i mig en medhavd smoothie, sa jag hej då till mina nära och kära som hoppade in i bilen och åkte hem. Jag, däremot, tog på mig mina kläder, satte hörlurarna i öronen, startade klockan och började springa. Jag var stum i benen efter allt vilande, men sakterliga började jag mjukas upp. Och benen ville springa, det märktes. Den första milen höll jag ett tempo på 5:20 trots att jag förgäves försökte sänka farten.

Efter Onsjö golfbana och in mot Överby stannade jag och tog den här bilden. Vistst är det lite lustigt med två stolpar som bara står där vid den gamla ruinen. Jag börjar alltid fundera över vad det varit här förr och vilka människor som levde här. Lustigt!

Jag fortsatte genom shoppingområdet och tog mig an Överbyrakan med liv och lust. Det var varmt och härligt, men vi det här laget började jag bli rejält törstig. Jag hade tagit med mig vätskebältet men glömt att ta med flaskorna... Nödlösningen fick bli en vattenflaska som Andreas och tjejerna placerade ut efter en mil - alltså i slutet av Överbyrakan.

 

Det var en fröjd att hälla i mig det här vattnet när jag kom fram. På armen hade jag mitt knäskydd eftersom jag inte vill springa med det om det inte gör ont. Och efter en mil var det fortfarande ok.

Så jag sprang vidare glad i hågen, med vattenflaskan i handen. Jag sprang upp mot Källstorp och Strömslund och avverkade hela Albertsvägen och fortsatte ut mot Hjärtum. Efter lite backar upp och ner började det kännas i benen. Kom ihåg att jag inte hade sprungit på 1,5 vecka. Vid 13 kilometer var jag tvungen att sätta på mig knäskyddet och det kändes genast bättre.

Sedan bar det av in i skogen längs Edsvidsleden. Här är det verkligen kul att springa, men jag var trött i benen och det gick en hel del utför så det var svårt att hålla ett högt tempo. Så här i efterhand är jag glad att jag inte trillade och slog mig för det är mycket rötter och annat som sticker upp här och var.

Och till slut kom jag ner till vattnet på andra sidan Gamle Dal'n. Det är så vackert här. Jag var tvungen att stanna till en stund och tvätta händerna i det kalla vattnet. Helt underbart. 

Ja, sen var det bara att springa bort till Hängbron, över till Kärlekens stig och bort till Gamle Dal'n. Bara och bara, det är rätt backigt här och jag var ganska trött. Jag tryckte i mig en energigel och tog mig upp för alla backar till Slusscaféet. När jag kom hem var jag rejält trött och våra vänner Lars, Karin och Maja som var på besök, var nog rätt chockade över vad jag utsätter mig själv för. Men, efter bara ett par minuter hade jag återhämtat mig och var på g igen.

En härligt runda, men jag blev trött. Totalt sprang jag 21 kilometer på asfalt, stigar, terräng i både upp- och nerförsbackar. Ja, jag försöker tänka att tröttheten beror på att jag har varit lite krasslig den senaste veckan. Jag sprang faktiskt 25 kilometer för två veckor sedan utan några större problem. Nu gäller det att springa i backar och i terräng och trappa ner successivt. Naturligtvis kommer jag att följa L-G Skoogs råd som jag fick.

Nu ska vi iväg på nästa kalas - Lily ska bowla på Buddys med sina kompisar. Ingen vila, ingen ro. Håll er nu friska så hörs vi till veckan, då jag tänkte prata lite om fördelarna med att leva glutenfritt!

 

Jenny Johansson Träning 2 st

Kommentarer

Jocke - 2014-09-14 23:28

Bra kämpat!

Jenny - 2014-09-21 10:28

Tack Jocke!

Lämna en kommentar