Två rundor senare

09 Februari

Visst ser de goda ut? Jag har varit sugen på en riktigt god semla hela dagen, så när jag kom hem slängde jag ihop en deg - gluten- och laktosfri såklart! Gud, så goda de var. Av alla bakverk så hör nog semlor till mina absoluta favoriter. Jag kan längta efter en semla när som helst och när jag var gravid med Saga åt jag semlor som en tok. Tur att det finns recept på glutenfira, annars hade jag nog blivit knäpp.

Ok, det där var ett sidospår, tillbaka till träningsbloggen. Här ser ni min nya löparkompis - Lily. Hon är snabb och framför allt entusiastisk. Hon vill verkligen följa med mig ut och springa och det är kul att se när hon susar fram. Som ni förstår har jag varit ute och sprungit igen. Jag har nu klarat av mina 3 gånger som jag skulle springa 5 minuter x 2. Det har gått bra, jag har inte fått ont. I alla fall inte första och andra gången. Tredje gången kändes det lite i benet dagen efter, men då hade jag även varit på ett pass på Active, så det kanske blev lite mycket. Men idag, dagen efter, känns det bra igen. Så håll tummarna. 

Ursäkta kvaliteten på bilderna, men det blir inte mycket bättre än så här med mobilkamera i mörkret. Vi är i alla fall glada när vi far fram på gatorna i Skoftebyn. 

Och i söndags var det dags igen. Efter en helg i Borås med mycket god mat och lite träning kände jag att det perfekta tillfället att springa mina sista 2x5 minuter infann sig när vi kom hem. Lily ville följa med så vi bytte om till löparkläder - det är viktigt att känna sig sportig - och gav oss iväg. Men vi kom inte så långt. Efter ett halvt varv runt kvarteret var Lily trött på regnet och blåsten så hon gav upp. Jag sprang hem med henne och fortsatte själv med musik i mina öron.

Och då mindes jag. Den underbara endorfinkicken man får av att springa med bra musik i öronen. Det härliga med att drömma sig bort och bara låta kroppen flyta fram. Jag blev inte ens trött. Kanske inte så konstigt efter totalt tio minuters löpning. Men ni ser ju endorfinerna spruta ur mina ögon...

Hur går det då med rehaben? Löpning i all ära, men jag glömmer väl inte min rehab. Nej då, jag får allt till ett pass lite då och då, även om jag kunde varit flitigare. Här genomför jag mitt yogapass som jag också försöker klämma in emellanåt. Det känns bra med yoga - blir väldigt lätt stel har jag märkt.

Och så här såg måndag morgon ut. Jag planerade ordentligt kvällen innan, packade väskan, strök arbetskläder och tog fram träningskläderna. Klockan 06.50 var jag på plats på Active och 07.00 körde vi igång med uppvärmningen. Lika underbart som vanligt. Som ni ser gjorde vi krabbgång, och enbensknäböj med kabeldrag - den övningen kändes i dubbel bemärkelse. Jag tror att det var den som gjorde att jag fick lite ont i benet senare under dagen. Den gav mig dessutom härlig träningsvärk när jag vaknade i morse. Det var nog flera år sedan jag hade träningsvärk i min högra skinka, så det var efterlängtat.

I morgon är det dags att öka löpningen till 10x2 minuter med 2 minuters gång mellan löpsektionerna. Jag vill så otroligt mycket att det ska funka och att min kropp ska hålla. Önska mig lycka till så återkommer jag snart med en rapport om hur det gick. God natt!

Jenny Johansson Träning 0 st

Kommentarer

Lämna en kommentar