Vad hände med löpningen?

07 September

Snacka om att gå från hårdträning till... ja, nästan inget alls. Den här veckan har varit urusel - om man ser till träningen. Men vi tar det från början.

Jag gick ju ut rätt hårt förra veckan och sprang nästan sex mil och med siktet inställt på ett backpass, ett terrängpass och ett långpass på 27 kilometer startade veckan. Måndag skulle jag ha tränat tidigt på morgonen, men då var Saga sjuk så det var bara att vara hemma. Tisdag, ja, då fick jag faktiskt till mitt planerade backpass - mer om det senare. Torsdag var det meningen att jag skulle sprungit terräng, men då spelade vi brännboll med Sagas klass istället. "Jag tar det på fredag", tänkte jag, men då kom jag iväg från jobbet för sent och Andreas skulle ut med sina gamla Saab-vänner så det fick bli en kort promenad med Saga i stället. 

Lördag infann sig och då startade vi dagen med firande av Saga som fyllde 10 år. Redan vid 09.00 var vi på Älvhögsborg för säsongsstart av simskolan och simträning. Efter lunch anlände födelsedagsgäster och i dag har vi haft ännu mer kalas och gäster. Tårta, ljus, trevligt sällskap och god mat. Men ingen träning. I morse vaknade jag dessutom med ont i örat och ner i halsen och jag håller just nu tummarna för att det är min migrän som spökar. Ja, jag vet att det låter konstigt, men ibland sätter det sig konstigt på mina ögon och ner i hela vänstra huvudhalva. Jag är inte som alla andra...

Men det blev i alla fall ett backintervallpass i tisdags och sjutton vad jag sprang. Ner till Gamle Dal'n och därifrån kutade jag upp i backen mot museet och lunkade tillbaka. En minut tog varje intervall och jag körde åtta stycken. 

 

Ser ni vilken vacker kväll, det var varmt och skönt och inte ett regnmoln i sikte. 

Efter mina intervaller sprang jag längs älven ner till nedersta slussen och tog trapporna upp till mellersta slussen. Det var riktigt jobbigt. 

Upp, upp och upp. Jag tog varje tillfälle att kuta i backar som kom i min väg och när jag sprungit i trapporna sprang jag över slussen och satsade upp för den här:

Mycket brantare än så här blir det inte. Jag sprang så fort jag kunde och fortsatte till vänster och ner mot Skoftebyn. Jag stannade inte förrän det gick nerför igen. Ja, sedan var det bara ett par backar kvar innan jag var hemma. Backlek, skulle man kanske kunna kalla passet.

Men det var som sagt det enda passet den här veckan. Fy skäms på mig, nu måste det bli bättring. Hoppas det onda i örat och halsen är borta imorgon för då har jag planerat att springa till jobbet och sedan springa hem på eftermiddagen. Vi får se om planen håller. Väskan är i alla fall packad.

Ett sista tips. Jag har läst en bok till. Det har tagit några veckor eftersom jag bara hinner läsa när jag går och lägger mig och då somnar jag ganska fort. Men den här boken var fantastisk. Läs den.

Jenny Johansson Träning 0 st

Kommentarer

Lämna en kommentar