Vilken fart!

07 Juli

Håll i er - jag har funderat igen! Under gårdagen började jag fundera över bloggen, och varför jag bloggar. Varför ägnar jag timmar åt att skriva om min fritidssysselsättning, varför ställer jag mig längs vägar och lite generat tar selfies? Ja, det finns faktiskt flera anledningar. En är att det håller ordning på min egen träning. Jag tvingas ju faktiskt springa och det motiverar mig att ge mig ut när det tar emot eftersom jag måste ju uppdatera bloggen. Så på så vis tjänar den ett gott syfte. 

En annan anledning är all positiv feedback jag får av er läsare. Ni kanske inte är de flitigaste till att kommentera här på bloggen, men jag får många kommentarer när jag är ute på stan eller när jag springar av folk som läser min blogg. Och det är fantastiskt roligt. Framför allt är det roligt när jag får höra att jag motiverat någon att börja springa, att mina texter och suddiga bilder har fått en och annan att börja röra på sig och inlett ett bättre liv. Och det är nog det allra viktigaste och den största anledningen till min blogg.

Men det innebär också att jag skriver som det är. Visst överdriver jag, visst tar jag bort en del av verkligheten, men för det allra mesta vill jag att ni ska få en ärlig bild av min löpning, vare sig det känns jobbigt eller lätt. För en stor del av motion är just den jobbiga biten. Man kan drabbas av skador, svackor eller bara ett jobbigt pass. Men det betyder inte, inte för min del i alla fall, att jag tänker lägga av. Snarare tvärtom - det ska vara jobbigt att träna, det är då vi utmanar oss sjäva, blir bättre och lär oss att vi klarar av mer än vad vi tror. Så jag hoppas att ni vill vara med mig i med- och motgångar, att ni kan känna igen er i flytet som infinner sig ibland och att ni motiveras av att kämpa vidare när det tar emot. För det gör det för alla. Men det betyder inte att man ska lägga av. Om man förväntar sig att det alltid är roligt och lätt att träna, då lägger man ju av så snart det börjar bli jobbigt.

Ja, det var dagens visdomsord - det kommer fler, var så säker!

Så till dagens rapport. Det blev ett pass i går eftermiddag, och till min stora glädje ett härligt och snabbt pass. Solen stekte igen, men Andreas skulle hem till Trollhättan och ville att vi skulle springa innan han åkte så det fick bli redan klockan 16. Varmt och klibbigt! Det sägs ju att man ska träna med någon som är bättre än en själv och eftersom Heli har flyttat till Uppsala (vi tränade kanske inte så mycket ihop i slutet, men ändå snyft!) får Andreas vara min nya träningskompis. Han sprang iväg som en tok längs stranden och vi höll ett bra tempo. Och det kändes okej. 

Här springer min gasell och jag hasar efter.

Vi sprang Kräftloppsbanan för att få en känsla för lördagens lopp och det gick som sagt undan. Och vi var inte de enda som led av solen - hästarna i naturreservatet höll sig under träden.

Har ni sett vilket litet föl, det fanns ett till, ännu mindre, men jag vågade inte gå närmare.

När vi kom hem igen hade vi avverkat 9,3 kilometer i 5:14-fart. Riktigt bra, med tanke på värmen. Det är konstigt det där med fart. Jag minns förra året när jag tränade inför Stockholm marathon. Då sprang jag ju bara längd och nästan inga intervaller. Trots det lyckades jag få en bättre tid på Göteborgsvarvet då än den tiden jag fick i år - och i år har jag ju tränat mer intervaller. Och nu när jag ökar distansen igen inför Lidingöloppet, då verkar det som om jag börjar få upp farten på kortare sträckor. Hm, hur hänger det ihop?

Jag läste en intressant artikel i Runners World om Emma Nordling, hon som blev bästa svenska i damklassen på Göteborgsvarvet i år.

Hon berättar i artikeln att hon bara springer sånt som är roligt, och det är inte intervaller. Trots det är hon otroligt snabb. Hon är naturligtvis en riktig supertalang, men det är ändå intressant att hon kan vara så snabb utan att träna intervaller. Är det någon som är expert på området så får ni gärna höra av er.

Jag var i alla fall nöjd när vi kom hem och jag tänker fortsätta mata på med distansträning nu under sommaren för att öka längden på mina sträckor. Det verkar funka för mig.

Och jag tänker fortsätta ta selfies för min blogg ett tag till, det verkar också funka för mig. Ha det gott och ge er ut och kämpa, det är inte farligt! 

Jenny Johansson Träning 2 st

Kommentarer

Tina - 2014-07-12 21:20

Hej! Har läst din blogg länge nu och jag ser fram emot varje gång du uppdaterar din blogg. Jag känner igen mig i ditt tänk så väl, framförallt känslan när man inte får till den där träningen man planerat. Jag mår inte riktigt bra då. Jag har ett eget litet "måste" och det är att träna ordentligt minst varannan dag. För min del handlar det väldigt mycket om mitt välbefinnande, att komma ut i naturen-frisk skön luft, att springa och cykla helst med ett avslut med styrkeövningar. Jag skall bli riktigt ordentligt svettig , annars känns det inte som en fulländad träning. Detta ger mig en enorm lycka! Jag är dock inte i din konditionsform men jag älskar träning. Så fortsätt att blogga, det är säkert väldigt många som läser den. Ha en härlig sommar. Hälsningar Tina

Jenny - 2014-07-15 11:53

Hej Tina och tack för dina fina ord. Vad roligt att du läser min blogg. Ja, det där med träning har två sidor, det kan vara stressande när man inte får till sina pass, men fantastiskt när den väl blir av. Och det där du beskriver med att träna ordentligt, ta ut sig och bli svettigt - då känner man att man lever. Fortsätt att kämpa på och må bra. Ska du springa Kraftprovet i Trollhättan på fredag?

Lämna en kommentar