Visdomsord från Rune och ett rejält bakslag

20 Februari

Jag lovade ju att jag skulle berätta lite om föreläsningen med Rune Larsson, som jag var på förra veckan. Oj, hur mycket tid har ni? Får ni chansen måste ni lyssna på honom - han är inte bara en fantastisk löpare, han är en lika bra talare. Rolig, underhållande och en härlig inställning till löpning. Man skulle kunna säga att kontentan av föreläsningen, och budskapet som jag tog till mig, var att det ska vara roligt att springa. Jag brukar ju hävda motsatsen, eller ja, kanske inte motsatsen, men jag brukar säga att man ska inte förvänta sig att det alltid är roligt, för då ger man sig inte ut. 

Men uttryck som "det som inte dödar, härdar" och "köra skiten ur mig" - det är inget för Rune. Nej, snarare tvärtom. Redan som tonåring bestämde han sig för att 1. det ska vara roligt att träna och 2. han ska springa tillräckligt kort och tillräckligt sakta för att han ska vilja springa även nästa dag. Hm, för Rune kan tillräckligt kort innebära att springa hem från Norge. För Rune njuter av att springa, det är en livsstil för honom. Beslutet om de två förutsättningarna tog han efter att tränat intervaller som han tyckte var riktigt tråkigt. Förra året firade han 40 intervallfria år. Det är ju mer än vad man kan säga om mig...

Han berättade om många äventyr han varit ute på, hur han träffade sin fru Mary under en 24-timmarslöpning på 400-metersbana (tillräckligt kort och tillräckligt sakta) och hur man gör för att orka. Tycker man bara att det är tillräckligt roligt, ja, då orkar man. Allt sitter i huvudet. 

Som sagt, kloka ord och jag fick mig en tankeställare. Jag håller på och springer som en tok, pressar mig, pustar och frustar och  skadar mig. Hetsigt värre. Men samtidigt tycker jag ju att det är kul, inte alltid, men för det mesta. Det jag kan lära mig är att inte ta så allvarligt på det, springa kortare och saktare när jag känner för det - då kommer det nog att bli roligare på köpet!

Ja, och från den inspirerande föreläsningen gick jag hit. Nja, inte direkt, men i går var det dags för ett intervallpass på löpbandet på Motionspalatset. Visst ser det roligt ut? Det var lunch och då är ju tiden knapp så jag hade bestämt mig för stegen. 1 kilometers uppvärmning, 200 meter i 4-fart, 400 meter i 4:30-fart, 600 meter i 4:30-fart, 800 meter i 4:45 och 1000 meter i 5-fart - och så lika lång väg tillbaka. Sagt och gjort, jag började springa och det kändes helt ok. Som vanligt kändes det lite i baken och bakbenet med det blev bättre ju längre jag sprang. 

Jag kämpade på och eftersom jag inte har sprungit särskilt mycket eller särskilt fort den senaste tiden fick jag bekänna färg. Nöjd och glad checkade jag ut och kunde lägga 8,2 kilometer till handlingarna.

Ser ni mitt festliga mobilskal - Saga köpte det till Andreas och i brist på annat snodde jag det. 

Jag återgick till jobbet efter lunchen och då började det onda smyga sig på. Herregud, tar det aldrig slut? Tankarna började snurra - alla styrkepass, alla inställda löppass och all rehab förgäves? Självklart inte, men det gör mig deprimerad. Jag hade ont i höften, baken och bakbenet hela kvällen. Jobbiga impulser som strålar ner i benet. Jag kunde inte ens fullfölja hela mitt rehabprogram. 

Ja, jag misströstar. Men i morse gick jag upp, envis som jag är, och åkte till Active. Styrka måste väl i alla fall ligga på plussidan, det kan ju inte skada. 

 

Och nej, det skadar inte, det kändes snarare mycket bättre efter passet. Men det gör fortfarande ont. Vad är det för fel? När jag senare under dagen beklagade mig för en kund berättade han att han hade haft exakt samma sak förra året. Han vilade i åtta veckor innan han började springa igen. Under tiden körde han styrka. Åtta veckor utan löpning - hur låter det? Det kommer ta några dagar att acceptera. Och glöm Stockholm marathon ...

Efter styrkapasset på Active i morse åkte jag tillbaka till jobbet och hävde i mig kaffe och nötter. Sen åt jag naturligtvis en riktig frukost. 

Ja, så ser det ut just nu. Inte så kul, men det här är inte hela världen. Sett i ett långt perspektiv är det här förmodligen ingenting. Bara att fortsätta med rehab och styrka och kanske, bara kanske, byta ut löpningen mot promenader ett tag. Jag ska låta tanken mogna i huvudet ett tag.

Så alla ni som kan springa, spring för guds skull och njut av att vara skadefria!

Jenny Johansson Träning 1 st

Kommentarer

Jocke - 2015-02-24 00:18

Ring Vänersnäshälsan och beskriv ditt problem, telnr: 0521 - 22 23 24

Lämna en kommentar