YES!

15 Februari

Så här glad kan man vara en mulen lördagseftermiddag när man är ute och springer. Känner mig som en riktig färgklick här på Överbyrakan. 

För så här roligt såg det egentligen ut. Men varför är jag så glad? Jo, det var helt underbart ute och ni vet hur glad man kan bli när steget känns bra, när man har på sig precis lagom mycket och när det inte gör ont! Nej, det gjorde inte ont. Visst kändes det - men det var ingen fara. När jag skriver det här är det söndag morgon och visst känns det i benen och i knäna. Men det är mer som efter ett långpass, ni vet när kroppen håller på att vänja sig vid att springa längre. Mer än så är det inte!

En underbar känsla, naturligtvis, och det är ju inte konstigt att man är glad. Men vi tar det från början.

 

Det var ju som bekant alla hjärtans dag i går och jag blev firad med vackra tulpaner. Andreas hade köpt 40 stycken! Attans, jag hade ingen tillräckligt stor vas så jag fick dela upp det på två. Men vad vackra tulpaner är, tror att gud skapade dem för att vi ska överleva årets värsta månader. Efter lördagsstädning och lunch åkte jag och Saga ut till Överby för att hitta presenter till Lily som fyller 7 år på tisdag. Vi pausade med en kaffe och naturligtvis var det ett hjärta på min cappuccino. Vid fyra var vi hemma igen och jag slängde på mig löparkläderna och mina skor. Nu skulle här springas.

Efter veckans rehab och pass på Active kände jag mig redo för att testa en mil. Jag hade inte ont i höften eller benet så jag hoppades att det skulle hålla hela vägen. Och när jag har bestämt mig för något, ja, då brukar det ju bli så.

Temperaturen låg några grader under nollan så jag tog på mig mina fodrade tights, merinounderställströjan, en t-shirt och vindjacka. Sedan bar det iväg. Jag tog det lugnt och sprang längs kanalen in mot stan. Ut på Spikön och bort mot Järnvägsbron. Spännande med alla byggprojekt på Spikön som pågår nu. Blir nog bra när det blir färdigt. 

Vid bron fortsatte jag bort mot Knorren och entrade Överbyrakan. Det är här jag brukar "drabbas" av min första endorfinkick. Det är liksom en härlig raksträcka och man får in en go rytm i steget. Efter 5,2 kilometer vände jag. Stretchade benet något, och sedan sprang jag hemåt. På Spikön fick jag lite känningar i baken men som tur var var det broöppning så jag fick stanna och släppa lite på spänningarna - hur lät det egentligen? I alla fall så märkte jag att det gjorde gott. Jag kanske ska göra just så när det börjar kännas - stanna och sprattla lite med benen för att komma ifrån det monotona steget. 

När jag kom hem var jag riktigt nöjd. Så i all iver gjorde jag mitt rehabpass. Ja, sen förstår ni ju att kvällen kantades av sjungande bidrag från Mello. Ärligt talat, det är ingen hög kvalitet på det där i år. Men jag antar att det är ett ämne för en annan blogg ...

Hur har det gått annars i veckan? Jo, totalt har det blivit 3 rehabpass (om jag gör ett idag också blir det 4 den här veckan, godkänt, men inte mer), 2 styrka, stablitet och rörlighet på Active och ett löppass på en mil i 5:30-fart. Och kolla vad jag såg när jag kom in på Active i fredags morse.

Den tröjan behöver man inte skämmas över. Ulrika Wernståhl ska tävla för Sverige i triathlon-VM. Coolt! Vi boxades senare under uppvärmningen och rackarns vad stark hon är. Passet var som vanligt bra och jag är grymt stolt över mig själv att jag går dit så ofta. Jag blir starkare och starkare - om än inte i närheten av Ulrika.

Här ser ni hur vi kämpar. Jag gör övningen med trx-banden och tanken är att man ska hänga i banden med underarmarna och dra knäna mot magen. Grymt jobbigt och svårt att hålla balansen. Speciellt när man är svagare i ena sidan av kroppen. Märks tydligt i den övningen.

Ja, sen har jag ju en hel del mer att berätta, men det gör jag i nästa inlägg. Jag var nämligen och lyssnade till Rune Larsson på O2 i torsdags kväll och det var en upplevelse för sig. Vilken talare han är! Men som sagt, det får ni höra med om snart. 

Då var det bara ett rehabpass kvar den här veckan - imorgon är det ny vecka och nya tag. Så här ser planen ut:

Måndag - SSS-pass på Active, rehab på kvällen

Tisdag - rehab på kvällen

Onsdag - löppass på bandet på lunchen, rehab på kvällen

Torsdag - rehab på kvällen

Fredag - SSS-pass på Active

Lördag - veckans långpass - förhoppningsvis 12 kilometer

Söndag - rehab

En bra ambition, eller hur?  2 SSS-pass, 5 rehab och två löppass. Nu kör vi!

Psst! Kolla in det här. Ta flyget till Stockholm och spring Tjejmilen med ett gäng tjejer. Mer om det i senare inlägg, men här kan ni läsa lite innan.

Jenny Johansson 2 st

Kommentarer

Fardin - 2015-02-18 18:39

Lägg av med reab ,använd bara Tigerbalsan i mängder...du kommer att märka att det hjälper inom en vecka..

Jenny - 2015-02-20 10:29

Jag undrade först vem Fardin är, men så läste jag inlägget och förstod direkt. Ja, du kanske har rätt, men jag ger inte upp än. Jag tror mer att det är värdelösa gener i rakt nedstigande led som har försatt mig i den här situationen. Och inte ens världens starkaste Tigerbalsam biter väl på Emme-släktens onda arv?

Lämna en kommentar