Varken fet eller atlet?!

Andas...vila...kör!

17 Maj

Hej!
Nu är det ett tag sedan jag skrev i bloggen. Vet inte riktigt vad som hände med maj månad, den är ju snart slut?!
Dagarna och veckorna har gått av bara farten och jag har inte fått gjort det jag skulle få gjort. Nu var (och är) mitt mål att få in kost och träning i mitt liv på ett positivt sätt, att få känna mig stark och frisk ..och sund. Jag har en stressig vardag, såsom många andra. De senaste veckorna har det varit lite väl mycket bara...jag är trött, lättretlig, lipig , glömsk och klumpig. Maten går bra, jag väljer i stort sett samma typ av mellanmål och middagsrätter. Lättast så. Att sitta och fantisera om nya , goda maträtter har jag inte energi till direkt ;).
Jag har gått ner ungefär 2 kg hittills, stadiga 2 kg på lite över en månad. Kunde säkert gått ner mer om det hade blivit som jag hade tänkt det. Dessa 2 kg märks väldigt tydligt på kroppen ! Midjan, lår, stuss..kläderna sitter bättre.
Jag hade lätt kunnat anklaga mig själv nu för att inte ha hunnit med så mycket träning som jag hade planerat...och tro mig, det har jag gjort.
Precis det jag sa att jag inte skulle göra!
Men jag väljer att lyssna på kroppen. Jag gäspar vissa dagar så att jag nästan sväljer personen som sitter mittemot. Jag får inte sova tillräckligt många timmar som jag borde...ligger som en fågelholk i sängen och tittar upp i taket och funderar på vad jag funderar på?..
Då måste jag stanna upp och acceptera att kroppen behöver vila. Vila först , träna sen.
Idag har jag tränat. Det var underbart och medan jag tränade, så blev jag starkare , både i kropp och psyke. Jag ger inte upp!
Har jag satt ett mål så ska jag dit, sen om jag sväljer några personer på vägen vid dagar av trötthet, so be it!;)
På torsdag ska jag träffa min personliga tränare för att utvärdera och även trappa upp träningen ett snäpp. Det ser jag fram emot. Fröken Nilsson är inte den som lägger sig när det blåser hårt, då reser jag mig igen, borstar av mig, kollar lite åt höger, kollar lite åt vänster och stapplar vidare .. :)
Ni hänger väl på?!
Puss på er och hoppas vi ses bland vikter och skivstänger.

Helena Varken fet eller atlet Kommentera (0 st)

Lite chips och lite godis och ändå går det bra..!;)

26 April

Heeej!
3 veckor har gått nu sen jag började med min 12 veckors utmaning. Egentligen vill jag inte kalla det för utmaning , för dessa 12 veckor ska ju vara precis så som jag vill leva mitt liv, äta normalt, få in träningen regelbundet och då och då bli helt wild and crazy och äta massa onyttigt utan att få en gnutta dåligt samvete!:) Och dessa tre veckor har faktiskt bevisat att det går. Första veckan blev hektisk med massa jobb, oplanerade måltider och även en helg i Danmark med vin och hämtmat. Veckan efter var mer strukturerad . Förra veckan var också ok matmässigt...även ifall jag har gjort upp veckans måltider , så hänger jag inte upp mig på dom..att följa de slaviskt alltså. Jag kanske byter dagar på planerade luncher och middagar enligt veckans kostdagbok, eller ändrar helt efter hur dagen ser ut . Det gör ingenting. Så länge jag äter mina 6 måltider om dagen, så håller jag blodsockret i balans och slipper attackera skåpet med kex och annat smått och gott som gömmer sig därinne. Jag åt chips med barnen i fredags och godis i lördags, jättegott och välbehövligt. Jag äter inte en hel chipspåse eller 1 kg godis som jag vräker i mig på 5 min, utan bara sådär helt "normal" mängd;) I och med att jag inte förbjuder mig själv att äta nåt onyttigt så vill jag heller inte ha det lika mycket. 

 

 

 

 

 

Sen tycker jag att det är jättekul med träningen! Skitjobbigt under tiden, men underbart efteråt:) Nu har jag inte tränat på tre dagar, skulle tränat idag men är inte helt i form. Trött , stressad och en liten infektion i kroppen. Har även där brottats med dåligt samvete för att jag vill sååå gärna, men väljer att ta det lugnt. Det är ju faktiskt 5 dagar kvar denna vecka! Hoppas på morgondagen! :)

Jag vet att många upplever det som lite provocerande och irriterande när det läggs ut mycket om mat och träning. Jag förstår verkligen varför. Det är inte ofta man får se när det inte flyter på. Livet flyter nämligen inte på. Inte för någon. Den som påstår det ljuger för sig själv, tror jag. Det är ok att "misslyckas", vad nu misslyckas är? Att du tog den där bullen idag, som du inte hade tänkt? Att du tog en hönökaka-macka med ost och o'boy istället för 1 dl kvarg till kvällsmat? Strunt i det! Vad gör det om hundra år? Finns en dag imorgon också. Inte ge upp eller stoppa i dig hela Skogaholms-limpan på grund av det. Acceptera ditt beslut, släpp det och gå vidare.
Nu ska jag fixa kvällsmat åt min son som har kommit hem från fotbollsträning, sen ska jag hjula i säng. Sömn är en bristvara. Tänk om man kunde äta sömn! Hetsäta sömn...åh, vad gott det hade varit...;)

 

Helena Varken fet eller atlet Kommentera (1 st)

Pepp och flås..styrka/konditionspass . En härlig måndagskväll!;)

19 April

 

Härligt när barnens pappi stöttar mig i träningen och bloggen!..;) och Mollys frågande uppsyn när hon var med både sin mamma och pappa på träningen igår och hennes mamma (det är alltså jag!) gör slutspurten i en "kompisstafett" mot hennes pappa....det är bara han och jag mot varandra ....och när jag inser att jag kommer att förlora andra omgången , så gör jag en dans med höga knän och viftar ett fult tecken med mina händer mot honom..
- men mamma!! Du gjorde fuck off-tecknet mot pappa, säger hon lätt chockad med de stora bruna ögonen tittandes på sin flåsande, spyfärdiga nästan döende mamma som hänger över en balansboll.
Sen ler hon stort , tar upp sin lilla hand och gör "det fula tecknet"  till mig.
- den är från pappa! Så nu är det lika. High five på den mamma , det var jättekul att vara med på träningen idag!

Helena Varken fet eller atlet Kommentera (0 st)

Gulp...nu är det dags..:)

16 April

God morgon!

Åhh, vad roligt att vara igång med bloggen nu, som jag har längtat! Har inte riktigt fått grepp på hur allt funkar när jag ska skriva inlägg..att göra det via telefonen, vilket är enklast kan jag tycka, går sådär när hela skärmen är sprucken och jag endast ser sekvenser av det jag skriver.. Men det är en alldeles för dyr utgift för mig just nu, så jag får bita ihop helt enkelt;).

En kort presentation om mig och varför jag bloggar?!

Helena heter jag, 43 år gammal, ensamstående och har 3 fina, galna barn som jag delar vårdnaden med, varannan vecka tillsammans med världens bästa ex-sambo och pappa.

Arbetar heltid plus lite till. Försöker ha koll på barnens veckobrev från skolan, deras läxor, prov, aktiviteter, matsäckar, ledighetslappar och vilken förälder som hör ihop med vilket barn …alltså de andra barnen..jag har koll på vilka mina barn är..än så länge;)

Stressad tillvaro. Veckorna blir aldrig riktigt som jag tänkt mig. Barnen tycker alla maträtter jag lagar är tråkiga och det varierar från dag till dag vad som är gott och vad som inte är gott.

Vill och behöver träna. Får givetvis dåligt samvete för att jag försummar barnen eftersom de endast är hos mig varannan vecka… och varför ska jag då lägga tiden på träning istället för att vara tillsammans med dem? Och tränar jag inte så mår jag dåligt över att jag inte kommer ut och rör på mig, kläderna krymper i storlek, jag tröstäter och tar på mig den stora offerkoftan och muttrar och gormar över att jag aaaaaaldrig får tid till att ta hand om mig själv. Egentiden, har ni hört om den?;)

Jag vill träna och jag behöver träna! Det är min skyldighet att ta hand om min hälsa! Inte bara för mina barns skull eller för jobbets skull utan för MIN skull.

Definitivt inte för Facebooks skull eller Instagram heller för den delen. Facebook och Instagram är filter, dessa används för att utåt sett visa en sida som ser bra ut, men under den fina, filtrerade ytan så är det inte helt lika ”ballt”. Livet är en berg-och dalbana och det är väl helt fantastiskt! Vad hade vi lärt oss eller hur hade vi kunnat utvecklas om livet bara flöt på med champagne, väluppfostrade barn, fina hus och bilar och den mest förstående och snyggaste sambon i hela världen?! Nu kanske någon av er har det så och grattis till dig, säger jag med glädje!:)

I alla fall, det jag vill komma fram till efter denna lååånga presentationen av mig själv är att jag beslutade mig för att ringa Maria Stjernqvist på Active.

Min lillasyster och min exsambo hade redan lockat med mig till Active, (för övrigt världens skönaste ställe ;) , innan jag hörde av mig till Maria , så jag fick pröva på några pass och jag blev förälskad….förälskad i både stället och människorna som är där. Duktiga instruktörer och härliga pass.

Men jag måste ha någon som kickar igång mig. Någon som har lite koll på mig, så att jag inte kan smita ifrån mina planer och mina mål. När jag väl har bestämt mig så kör jag på det, men det kan vara skönt att ha den där eller de där personerna som peppar och stöttar och skäller lite, så att jag får stanna upp och tänka till och inte ta den där lätta vägen.

Maria blev den personen.

Då bestämde vi oss, jag tillsammans med Maria, att jag ska träna i 12 veckor, som en utmaning, där Maria har gjort upp en träningsplan tillsammans med mig. En REALISTISK träningsplan! En plan som innehåller dåliga och bra dagar, barn och barnfria veckor, kaotiska dagar osv. Jag har också varit hos Annika Gustavsson, legitimerad sjuksköterska och kostrådgivare. Annika har gjort en hälsokontroll på mig, blodprov, blodtryck, vägning, kollat mina värden och så ett konditionstest. Efter det så har hon gjort upp en plan för mig och via Kost on line, så har jag nu ett kostupplägg med hur många kalorier jag ska äta per dag och en receptbank där jag kan göra upp hela veckors matsedel från morgon till kväll. Perfekt.

Jag och Annika har också gjort upp en realistisk plan. Jag vill inte leva efter en diet! Jag tror inte på dieter. Jag vill kunna dricka ett glas vin eller två i veckan om det skulle vara så, jag vill äta fredagsmys med barnen och hetsäta sötsaker när jag har pms (nu överdriver jag lite..). För jag vet att verkligheten är sådan och då är det så. Jag vägrar att förbjuda mig något. Förbud skapar endast ångest och känslan av att vilja ha det ännu mer! Då kan man stoppa i sig nästan vad som bara för att man inte får. Inte bra.

Men jag vill och önskar att äta bra och jag vill helst inte "hetsäta" endast pga dålig planering och stress. Jag mår ju bäst när jag är mätt och belåten av häslosam mat och att kroppen är lite öm av träningsvärk. Det ger energi och även ifall jag inte har gått ner ett hekto efter första träningspasset så känner jag mig genast fastare och lättare i kroppen och bara det är ju fantastiskt!;) Nu har jag hållt på i nästan två veckor och jag märker redan lite skillnad. Mest på grund av maten. Tack vare regelbundna måltider, frukost, mellanmål,luch,mellanmål,middag och mellanmål, så håller jag blodsockret på jämn nivå, vilket minskar sötsuget väsentligt. MEN det kräver planering! God planering är A och O.

Första veckan började ju bra..jag hade planerat att göra klart matsedeln för hela veckan och handla därefter så att det inte skulle fattas något eller några av ingredienserna , ni vet sådär ordentligt och strukturerat.

Jag måste ändå klappa mig själv på axeln att jag överhuvudtaget försöker att vara något som jag inte är...för det är ju ingen idé! Vi har aldrig hängt ihop , jag och struktur. Struktur dumpar mig gång på gång. Jag försöker ändå och blir lika löjligt förvånad när det kraschar.

Så det har inte blivit någon veckomatsedel utan jag tar det dag för dag. Inte ett bra upplägg alls, men så får det bli. Mycket på jobbet också och toppar det med planering inför konfirmation i Danmark för min systerson, ett bildspel som ska fixas.

MEN träningen har jag gjort! Förra veckan var första passet med Maria som hade en genomgång med mig för att lägga upp träningsprogrammet. Marias ansiktsuttryck när jag kom in i salen med min lilla handväska på armen..det skulle ni ha sett och det resulterade i att hon snabbt fick upp telefonen för att föreviga det med en bild. Jag bjuder på den;)

Maria visade mig vilka övningar jag ska göra och vilka vikter jag ska använda mig av. Tur i oturen så är Maria inte helt återställd från sin skada, så hon kunde inte träna med mig utan fick instruera mig istället. Hon hade dock svårt att tygla sig, man kunde nästan höra den där stackars skjortan och snygga jeansen hon hade på sig, skrika av smärta när hon vred och vände på kroppen av all energi. Varför jag skriver tur i oturen är för att jag av ren förskräckelse vet att hon kör ”skiten ur en” bokstavligt talat, och kan jag få slippa undan lindrigt på grund av en liten skada så passar jag på..;)

Men jag slapp inte lindrigt undan på något sätt. Såklart. Hon står där med sin energi och positivitet och ett jävlaranama, så man kör på. Så svetten lackar och kroppen darrar. Hela sitt inre slåss lite ...jag får en kämparglöd samtidigt som jag vill lägga mig ner på golvet och tröstäta bullar.?!.

Planen är att träna 3 ggr i veckan. Två grupp-pass och ett enbart styrketräning. Denna vecka har jag endast fått till två. Jag har haft barnen i veckan och därför har det varit lite krångligt att komma iväg, MEN återigen, jag straffar mig inte för det utan accepterar och är nöjd med de två träningspass plus en promenad som jag faktiskt har gjort! Satsar på nästa vecka då jag endast har mig själv att ta hänsyn till.

Jag hoppas att ni vill följa mig på denna "resa"! Kanske ni själva vill hoppa på denna utmaning? Detta är mitt tillfälle att visa att även vi "vanliga, dödliga", som har en fullspäckad vardag också kan må bra och ha en vältränad, stark kropp utan att behöva välja ett liv baserat på dieter och förbud av livets goda.

Önskar er en underbar helg, så ses vi snart hoppa jag!

Helena Varken fet eller atlet Kommentera (3 st)

Välkommen!

15 April

Välkommen till bloggen!

Active Trollhättan Varken fet eller atlet Kommentera (0 st)